Familjeliv

Vardagslivet

Nu när vi flyttat ut på landet bor vi precis intill skogen, och där finns det massor utav berg. Berg var det bästa jag visste när jag var liten, jag bodde intill en skog i fem år och klättrade på vartenda berg jag kunde hitta. Nu när jag är vuxen så blir jag liksom upprymd av berg – jag vet inte varför.

Vi har bott ungefär en månad i vårt nya hus så vi föräldrar har inte hunnit utforska skogen särskilt mycket, men det var fint väder häromdagen efter jobbet så allihopa tog en liten tur. Det var härligt och jag längtar efter mer sådan tid.

Men det känns som att vardagen är stressigare nu, det är nog bara små saker som gör det. Som att vi måste gå upp 15 minuter tidigare, vi måste komma utanför dörren 30 minuter tidigare än innan (vi har således lyckats bli mer effektiva på morgonen!). Så när klockan ringer 6:15 så har förhoppningsvis inte 2-åringen redan vaknat (idag vaknade hon 5:30) och vi har förhoppningsvis fått vara ifred från katten nästan hela natten. Bara att gå upp, väcka barn, fixa frukost, packa väskor och gympakläder, göra i ordning mellanmål som de ska ha med sig, borsta tänder, mata katten och gå ut till kaninerna, fixa i ordning sig själv och har man riktigt flyt kanske man hinner tömma diskmaskinen och sätta igång den igen. Lämna killarna vid bussen, skjutsa tjejen till förskolan, åka till jobbet.

Sedan följer en mer eller mindre stressig arbetsdag, åka hem, hämta tjejen på förskolan, då kan nog klockan vara en bit efter 16 när man kommer hem (en bra dag). Kolla ifall killarna har lämnat blöta handdukar i hallen efter gympan, hänga upp dem, kanske fixa mellanmål ifall någon är hungrig, mata katten, städa kattlådan, hänga upp alla ytterkläder som är slängda på golvet, kanske gå ut med soporna sedan morgonen, fixa med disken igen, kolla om någon har läxor som behöver göras på en gång, kolla posten. Sedan blir klockan fem och det är dags att börja tänka på om man ska laga något till kvällsmat eller om det bara blir flingor idag. Gå ut till kaninerna och ge dem kvällsmat, säga god natt. Har man en bra dag hinner man gå ett varv med trimmern i trädgården. När klockan är 18:30 är det dags att ta på pyjamas och ge ersättning till lilltjejen (någon dag snart ska vi sluta med den där ersättningen….), stoppa henne i säng. Sedan fixa mellanmål till killarna innan de går och lägger sig, stänga av surfplattor kl 20 och läsa läsläxor och läsa bok, gå upp och natta, sedan springer väl någon av dem ner till åtminstone kl 21 och så är man helt död 21:30 och går och lägger sig.

Inte konstigt att man känner sig lite stressad kanske. Man hinner liksom med det man ska. En anledning till detta är förstås att jag har fått längre restid hem – men jag har kompenserat detta genom att sluta tidigare, så jag är hemma ungefär samma dags som tidigare.

Jag har förresten snart gått ner 8 kilo sedan jag började gå på diet i juli nån gång. Jag har inte tränat alls. Det känns som att ovanstående berättar ganska tydligt att jag inte hinner med det. På helgen jobbar jag ganska ofta lördagar på mitt andra företag, och på söndagar är det dags att fixa med allt man inte hunnit på veckan. Vi har t ex fortfarande inte fått upp några gardiner, barnen har inga rullgardiner, vi har usel belysning. Vi får förhoppningsvis lite grus idag som vi kan fylla i hålorna på vägen.

Jag tycker förstås om att ha mycket att göra, men ibland kanske man kan få sitta ner lite bara?

Gården i Boden

Självförsörjning

En tanke med att flytta ut på landet var förstås självförsörjning – graden av självförsörjning i Sverige är väldigt låg, så vad kan man själv göra?

I en liten trädgård på 300 kvadratmeter (som var vad vi hade förut, på ett ungefär) kunde man odla lite jordgubbar, morötter, ärtor, hallon och annat smått och gott, men inga större mängder. Vi hade vandrande skugga på grund av de intilliggande husen så det fanns inga perfekta zoner. Nu har vi nästan 2 hektar att förfoga över.

Det finns ungefär 1,5 hektar betesmark och lite skog uppdelat på två olika ytor. Ena potentiella hagen är nästan en hektar och den andra är kanske hälften av det. Men de går på var sin sida av vår grusväg så man skulle kunna ordna övergång mellan dessa på ett ganska bra sätt tror jag. Många har tipsat om att låta andras djur gå där över sommaren och beta av markerna, men jag är inte jätteförtjust i tanken. Dels måste ju djurägaren komma och se till sina djur med jämna mellanrum, tänk om man inte kommer överens med dem? Ska vi ansvara över att stängslingen är bra, och sedan ta betalt? Eller ska djurägaren själva stängsla in djuren och så måste vi ta det ifall djuren rymmer? Jag är nog mer inne på att ha egna djur. Hästar kostar alldeles för mycket och jag har inte just nu någon tid att ta hand om dem heller, kanske i framtiden? Jag har varit inne mer på får och getter. Getter kan ju ge ragg, som man kan tillverka kläder av, och får ger ju ull. Många är negativt inställda till getter dock, men om man tittar i forumen så måste de inte vara så besvärliga. Man får ha bra stängsel helt enkelt! Fast det verkar vara vanligt att man måste mjölka dem även fast de inte har killingar, så jag har inte bestämt mig.

Sedan kommer det lite höns nästa år, så fort vi har fixat hönshus och hönsgård. Ser fram emot egna ägg! Ett trädgårdsland ska inhägnas på en del utav betesmarken, så att jag kan odla potatis, jordgubbar, majs, zucchini, morötter, hallon, ärtor, paprika, melon, pumpa, tomater, gurkor osv osv. Det mesta av detta har jag redan odlat, så jag vet vad som krävs. Örter också förstås! Ska bygga ett växthus till de lite mer värmekrävande växterna. Sedan plantera lite nya fruktträd runt omkring. Det finns en del gamla fruktträd men de är nog snart redo att ge upp.

Så frukt och grönt kan vi nog bli självförsörjande på en del av året, kött är det inte lika bra med eftersom vi dels har för lite mark och dels tror jag inte att jag kan slakta ett djur som jag har tagit hand om. Vi får väl se i framtiden.

När vi provtryckt kakelugnarna hoppas jag att vi kan värma huset med dem på vintern för att få lite billigare uppvärmning, vi har ju egen skog att ta av. Vi har eget vatten och eget avlopp – det finns även en grävd brunn på tomten men pumpen fungerar inte just nu så den ska vi byta så man kan få vatten även när strömmen går (är vattnet inte OK går det väl att vattna med åtminstone, eller koka och dricka?).

Gödsel kommer vi kunna få av hönorna och även spånet från kaninernas box kan komposteras och sedan myllas ner.

Det var lite funderingar i korthet. Har förstås ritningar och mer planer, men det får börja där. 🙂

 

Okategoriserade

Det här med bantande

Eftersom mina kläder inte längre passade och jag faktiskt inte hade någon lust att spendera pengar på att köpa större kläder, så tog jag tag i mina matvanor. Så det handlar nog egentligen inte om att stirra sig blind på en siffra på vågen, utan snarare att känna sig bekväm i den kroppen man har – och faktiskt känna när det är på väg åt fel håll (alltså, väger du 130 kilo är det större sannolikhet att drabbas av vissa sjukdomar och du orkar inte lika mycket, osv). För även om du kan väga säkert 80-90 kilo och vara nöjd och trivas med livet, så kanske det inte fungerar för alla.

Så jag körde igång med Viktklubben under semestern (så himla bra timing va?), och beredde mig på hunger och inget fikande på hela sommaren. Men – detta har ändrats sedan jag sist försökte gå ner i vikt – Instagram svämmade över utav inspiration! Så många konton som peppar en till att fatta rätt beslut NÄSTAN hela tiden. Så många konton som peppar en att inte få dåligt samvete för att man faktiskt ville ha en kaka. Jag tror att det har förändrat allt – att man FÅR avvika från de där 1300-kalorier dagarna. När vi var i London åt jag åtminstone en brownie om dagen, pannkakstorn till frukost och åt tills jag var riktigt mätt, helt utan skuldkänslor, för jag visste att jag skulle börja om när jag kom hem. Sedan fick jag en megaförkylning och så har vi flyttat så jag har inte haft lika bra koll på kalorierna men jag vet ändå på ett ungefär hur mycket jag borde äta för att nå mitt mål.

Så sen jag startade i början utav juli så har jag gått ner ca 6 kilo, och det känns väldigt bra. Jag ska gå ner ca 7 kilo till (i den bästa av världar), men jag är beredd på att det tar tid, för man måste faktiskt få fika ibland.

Okategoriserade

Weekend till London

Helgen före vi flyttade åkte jag, mina systrar och min pappa till London för att fira pappas 60-årsdag (som var i februari) och en av mina systrars 30-årsdag (som är nu i augusti). Pappa hade nog en tanke från början om att bjuda allihopa (barnbarn osv) på en kryssning men vi insåg att det nog var bättre att bara vi stack någonstans över helgen.

Vi har alla varit i London förut, förutom yngsta systern. Det var fjärde gången i London för min del. Första gången var jag där med min au pair-familj (de bodde i Cobhham), andra gången var jag där med min sambo innan vi fick barn (jättelänge sen alltså), tredje gången var jag där med min pappa och systern som nu ska fylla 30.

Vi lämnade Grästorp omkring 3-tiden på natten eftersom vårt flyg gick omkring 7 från Landvetter. Det var härligt. Resan gick fint, det första vi gjorde efter vi tagit transfer från Stansted till Liverpool Street var att få i oss lite frukost och ett glas Prosecco (bilden ovan). Fiket var inget vidare men alla var på gott humör trots att vi gått upp så tidigt. Sedan promenerade vi omkring en stund innan vi ringde en Uber för att ta oss till hotellet så att vi kunde lämna av våra väskor. Vi bodde på The Mad Hatter – ett centralt hotell med mycket överkomliga priser. Det ligger vid en trafikerad korsning, men trots att jag var tvungen att sova med öppet fönster pga värmen gick det bra (trafik har aldrig stört mig).

68871163_409760876316659_8838472954871283712_n

En liten sammanfattning över besöket var att vi gick väldigt mycket, över en mil varje dag (fre-sön). Det tog ca 20 minuter till Trafalgar Square, 30 minuter till Liverpool Strt och kanske 45 minuter till Oxford Street (shoppinggatan). Vi tog Uber ett par gånger eftersom vi gick så mycket, men ingen tunnelbana alls. Vi åt tveksam mat på Nandos (det ramlade ner kryp i min dricka och jag mådde konstigt i magen efteråt), jättegod pasta på 56 Dean Street och väldigt god stark mat på Wahaca. Frukost åt vi på The Breakfast Club två dagar i rad.

Första kvällen gick vi på teater, The Woman in Black. 60 % av resesällskapet var dock så trötta att de gick hem i pausen (kl 21). Det var en liten teater (Fortune Theatre) men jag tyckte att pjäsen var riktigt bra – skådespelarna var jätteduktiga. Man hörde kanske inte allt de sa (den äldre pratade inte så tydligt) men man förstod ändå.

På lördagen hade jag bokat ett Escape Room på Secret Studios – så himla bra! Massor av överraskningar och bra pussel och utmärkta spelvärdar. Hela familjen kunde bidra och det var nog en höjdpunkt med resan.

Annars var det mest promenerande, vi tittade i butiker, åt mat, tog en snabbtitt på The National Art Gallery – men jag har varit där förut och var inte riktigt på rätt humör den här gången. Vi hoppade över många av turistattraktionerna eftersom vi varit där förut, så det blev mest bilder på oss själva.

Även om det kanske inte blev så mycket inplanerade saker så hade vi väldigt kul tillsammans, vi skrattade tills vi grät ibland. Vädret var helt OK, kom det regn gick det över fort. Första dagen var supervarm, de andra två växlade oerhört i temperatur pga blåst och molnighet. Jag köpte en tröja, en mössa och ett linne på Primark för 9 pund totalt, jag köpte leksaker till barnen på flygplatsen, och det var nog det. Mina pengar lades på mat…

Gården i Boden

Flytt till tystnaden

För exakt en vecka sedan kom flyttbilarna och flyttade vårt bohag från Grästorps centrum till Främmestads landsbygd. Det var en stark önskan om att få lite lugn och ro – att kunna andas lite.

Nu har vi en utsikt från matsalsfönstret som inte är in till fyra grannar (genom en altandörr). Även om vädret inte är på topp känns det ändå skönt. Vi har sett en räv, några hjortar och en ekorre än så länge.

Det finns en miljard saker att göra på huset, som vi kanske inte hade räknat med från början. Tvättstugan luktar väldigt illa. Snickaren trodde det skulle försvinna med bättre ventilation (det finns ingen tilluft), men även om man vädrar sitter lukten kvar så jag ringde Anticimex så får de komma och göra en bedömning. Tidigare ägare (före den som nu sålde huset) var en enorm hemmafixare, så jag är rädd att det är något fel på avloppet. Sedan lutar alla golv väldigt mycket, särskilt i köket. Det är ett 30-talshus, så det kanske är att förvänta sig? Det är ju torpargrund så det är väl ganska naturligt. Det saknas dörrar till sovrum, dörrhandtag fungerar inte, fönster går inte att öppna. Fasaden på södersidan smular sönder, badrumsgolvet på övervåningen har släppt och vattnet rinner mot dörren om man spiller från badkaret. Det bor bin i murstocken som åker ut inne på toaletten (där har jag ringt Nomor), toaletten tar ungefär tio minuter att fylla på sig – väldigt opraktiskt med fem familjemedlemmar (där har jag ringt rörmokaren). Frysen låter som en hungrig mage. Ladugårdstaket är i stort behov av omläggning och uppstagning, brädfodringen behövde bytas igår. Köket är en mörk grotta med terrakottaklinkers på golv och väggar med bruna köksskåp.

En del av dessa saker visste jag ju redan innan, vissa har kommit som en överraskning (t ex att fönstren inte går att öppna utan att man behöver ta i för kung och fosterland). Men man får väl försöka fixa det som är akut (tvättstugan t ex då vi bott i mögelhus tidigare) och sedan försöka ta allt eftersom. Som sambon envist säger ”det är tyst iallafall!”. Och det är det. När jag går ut på morgonen känns det som att jag är döv. Det är underbart. Jag ser fram emot en (mindre regnig) höst.

På måndag ska jag hämta de första djuren till gården, ett par kaniner. De ska bo i en box i stallet. Om ett par veckor ska jag hämta en katt. I början av nästa år blir det en hund, och om jag hinner med att fixa i stallet lite mer blir det höns till nästa sommar.

Mitt allra första projekt (förutom att fixa i stallet) har varit att måla om ett par bruna bokhyllor på övervåningen (en grön, murrig hall). Jag har slipat och målat lite varje dag, så gott jag hunnit med. Jag har glömt av vilken färg jag valde men jag hoppas den passar till det gröna innertaket.

Den här veckan har jag inskolning på nya förskolan med lilltjejen (en tvåveckors-process – inte tre dagar som tidigare år), killarna har börjat skolan (tvåan och fyra) och fått åka skolbuss och gå upp en halvtimme tidigare på morgonen (fruktansvärt förstås).

Jag har ett par kakelugnar i huset som ska provtryckas också. Det var inte lätt att få bra bilder på dem utan en massa stök/leksaker/kläder med, men här är de.

Okategoriserade

Soul Sister/ nej tack

”Hey Soul Sister/…/ The way you move ain’t fair you know”

Det här är ur en låt från Train, jag har lite svårt för honom. Låtarna är oftast trallvänliga men i texten döljer sig något gubbsjukt liksom. Jag hade egentligen inte jättemycket att skriva om just detta, men bara den här lilla textraden antyder att ALLT kvinnor gör är för att attrahera män? Får man för fan inte gå precis som man vill utan att en kille tror att allt man vill göra är att ligga med dem? Ibland blir jag så trött. Nej jag ska genast sluta upp med att röra mig på det sättet och gå som en gorilla istället, är det bättre då?

Okategoriserade

Bensinupproret

Jag är en av de (per idag) 662 217 medlemmarna som återfinns i gruppen ”Bensinupproret 2.0”. Bakgrunden är att priserna har gått upp väldigt mycket på drivmedel, och över halva priset på dessa drivmedel är skatter (antingen moms eller miljöskatter).

Det är väldigt många människor i den här gruppen och åsikterna kan gå isär kring många saker, men alla vill ändå att skatterna ska sänkas så att vanligt folk har råd att ta bilen.

Då har man ju hört många – tyvärr framförallt storstadsbor – förlöjliga gruppen och dess intressen. Att de tror att det bara är bekväma medelålders män som sitter och gnäller i den här gruppen. Men det är sådan otrolig variation bland medlemmarna! Många olika historier framförs, alla får komma till tals. Sedan hörde jag att t ex Hanna på Morgonpasset i P3 tyckte att vi var dumma som ens ville ta bilen alls, TÄNK PÅ MILJÖN!? Och hon erkänner att hon åker taxi flera gånger till jobbet, fastän hon till och med har kollektivtrafik utanför dörren? Ja, det är ju himla lätt att sitta och döma andra sådär på avstånd när man själv har alla möjligheter att ta sig både hit och dit. Hon har inte barn så hon behöver ju inte få ihop det där vardagspusslet heller.

Jag gick inte med i gruppen för att jag inte har råd med drivmedel (för tillfället iallafall…) utan snarare för att det inte finns någon nytta i att höja skatterna. Är tanken att folk ska sluta ta bilen, för att miljön ska tjäna på det? Problemet är att de flesta MÅSTE ta bilen för att det är så samhället är uppbyggt. Det går inte en buss på landsbygden som passar min arbetstid, det går inte en buss till mataffären, det går inte en buss till barnens aktiviteter eller till förskolan… Dessa människor – jag – MÅSTE alltså ta bilen oavsett hur dyrt det är. Alla vill inte bo i Stockholm/Göteborg mfl storstäder, utan man vill kunna bo på ”landsbygden” och fortfarande ha ett fungerande liv. Man åker inte i onödan om man bor på landsbygden, för det har man inte råd med. Man planerar sina resor så gott det går.

Så vill man rädda klimatet måste det finnas andra sätt att göra det på. Presentera ett fullvärdigt alternativ för bensin/dieselbilen – som INTE är beroende av el som produceras i kolkraftverk i Tyskland, batterier som utvinns under usel arbetsmiljö, batterier som man sedan inte ens vet vad man ska göra med. Det råder redan idag brist på el i Sverige, ska man då starta upp fler kärnkraftverk för att driva batterierna så får vi ännu mer avfall som ska slutförvaras för att framtida generationer inte ska få cancer? Man kan väl inte börja i fel ände? Och så skryter kommunen med att de köper in fler elbilar, utan att göra en djuplodande analys av konsekvenserna. För att el, det är ju ett mirakel!?

Någon skrev att bilarna redan bär sina miljökostnader, i form av fordonsskatt och höga drivmedelsskatter. Hade man beskattat en Thailandresa på samma sätt hade skatten varit på ca 7000 kr. DET hade väl varit ett effektivt styrmedel? Då blir det inte Thailand vart och vartannat år. Visst, det är väl synd om turisterna i Thailand, men ännu mer synd är det väl om dem om det blir sådana klimatförändringar att man inte kan åka dit alls.

Den stora miljöboven, förutom flyget, är ju vår konsumtion. Det visas gång på gång hur mycket vi konsumerar i Sverige, där utsläppen hamnar någon annanstans. Då undrar jag vem som konsumerar mest ”onödiga prylar”, är det en barnfamilj på landsbygden eller ett par i storstaden….?

Okategoriserade

Sötsug

Jag är otroligt svag för choklad, eller bakverk innehållandes choklad. I stressiga perioder så äter jag choklad varje dag. Och ibland så får jag nog och håller upp med alla sötsaker. Det första som händer är att jag får enorm abstinens.

När jag blir trött under dagen brukar jag äta en bit choklad för att bli piggare (och dricka lite te). Så när den tiden kommer under dagen och jag inte äter något sött så sätter abstinensen in – jag blir irriterad och jag får typ tics som att behöva klappa i händerna. Hemma är jag fruktansvärd de första dagarna, blir sur och grinig över minsta lilla.

Sen efter ungefär en vecka brukar det gå ganska bra. Jag har lyckats hålla mig ifrån sötsaker en dryg månad som längst. Och det är inte så att jag blir sugen efter en månad, utan det är någon konstig inre röst som menar på att livet är för kort för att man inte ska få njuta lite. Och det ÄR det verkligen.

Men problemet är ju att det uppenbarligen är ett beroende, med tanke på hur jag brukar må när jag slutar. Och jag kan inte bara äta vid enstaka tillfällen, jag är som en alkis som ramlar dit direkt. Men varför sluta alls? Grejen är att jag försöker få barnen att förstå att olika kroppstyper är OK, men när kläderna inte längre passar så blir det liksom nog. Att jag aldrig kommer väga lite mycket/lite som när jag var tonåring har jag nog accepterat (eventuellt). Och inte ens då var jag ju nöjd – då tyckte jag också att vägde typ tio kilo för mycket – och nu är det tio kilo till?

Jag har ganska breda höfter, så även fast jag var normalviktig när jag var yngre så kändes det inte så eftersom jag alltid var tvungen att köpa större byxor än alla andra. Det går inte att banta ner ett stort bäcken, det har jag fattat nu.

Så vad gör man då? Slutar helt och hållet och tar bort något som jag tycker förgyller livet, och tackar nej på varenda kalas/fikaträff i all evig framtid? Eller hålla på så här, att äta tills jag får nog och upphör ett tag? Eller inte sluta alls?

Jag tror inte att det hade varit något större bekymmer om jag bara hade haft tid att röra mig mer. Den senaste månaden har jag gått upp två kilo – det var ju som sagt den stressigaste tiden på året. Så svaret kanske är ganska enkelt. Försöka att inte få panik under den här perioden (april-maj) trots att vågen pekar uppåt (eftersom jag blir ÄNNU mer stressad av att tvinga mig iväg på promenader och dylikt på lunchen), och sedan ta igen det under resten av året?

Inte helt lätt alltså. Choklad är gott. Kakor är gott. Mmm.

Drömmen om livet på landet · Familjeliv · Företagande

På landet

Våren är otroligt hektisk – i ena sekunden undrar jag hur jag ska hinna med allting och i nästa känns det som att jag har tid över. Det är första året som jag är 99 % själv med att göra alla mina kunders bokslut och deklarationer, så jag vet inte förrän jag har tagit mig igenom det hur det egentligen gick.

Men nu verkar det som att vi blir ägare till en liten gård ändå – och det har varit en tumultartad resa. Från det att vi hittade ett hus, till det att vi sålde vårt eget utan att ha skrivit några papper på nya huset (vilket vi inte har än heller). Från att ha en trygg plats i tillvaron till att inte riktigt veta vad man ger sig in på.

För hur man än ser på det så är människan bekväm och tycker att det är jobbigt med förändringar. Även om man intalar sig att det är något bra som kommer att hända, så vet ju inte hjärnan hur det kommer att bli. Vi har bott ungefär sju år i vårt hus, och renoverat massor. Det är tråkigt att lämna det bakom sig, men samtidigt är det först nu jag känner att jag har vuxit som människa och vet att jag klarar av en hel del.

Nu ser jag fram emot att våga göra mer – vi ska till exempel byta brädfodringen på ladan och ta ner takpannorna. Läggningen av nytt tak får nog dock hantverkare göra så att det blir rätt, men jag kan tänka mig att byta tak på de mindre uthusen längre fram. Jag vill stängsla för hagar och bygga murar, kanske försöka mig på en gärdsgård? Hur vet jag att jag inte kan om jag inte provar?

Det här öppnar upp för fler verksamheter också – jag ansökte idag om att bilda ett holdingbolag eftersom jag redan har två AB, och nu vill bilda ett tredje. Jag tänker mig att jag ska göra i ordning ett loft i ladan till konferenser, jag skulle kunna kombinera det med mitt Escape Room-företag. Sedan hyra ut för sommarbete till hästar så att den ytan används, och även hyra ut gäststugan på tomten till turister. Utöver det tror jag att man kan köra paintball i den intilliggande skogen. Och så vill jag skaffa höns (för ägg och sällskap), får och getter (för att hålla markerna öppna) och kanske gäss (för att de är fina?). Katt har jag också längtat efter, och så får vi se när det blir hund – allt behöver ju inte komma på en gång. Först måste vi göra i ordning ladan, stängsla hagar och bygga vindskydd. Vi ska också bygga om lite inomhus eftersom vi saknar ett sovrum.

Jag tänkte starta upp ett nytt Insta-konto sen när vi väl flyttar och börjar bygga om.

Huset ligger på en egen grusväg intill skogsbrynet, med utsikt över åkrar och några grannar utspridda längs åkerkanterna. Det finns vildsvin och hjort i närheten men hoppas att lite elstängsel håller dem ute från hagarna åtminstone. Sedan får jag fundera på hur jag ska få till någon odling med en massa djur på gården. Kanske får ett uthus byggas om till växthus och sedan får jag hägna in ett trädgårdsland med högt staket.

Gäststugan har fin utsikt över markerna och har en kamin, men vi behöver bygga till toalett och dusch för att kunna hyra ut. Tänk sedan att kunna få servera sina gäster färska ägg till frukost! En finfin uteplats hör också till.

Jag är också glad för barnens skull, att kunna hitta på äventyr och bus i en skog, det var det bästa jag visste när jag var liten. Minsta tjejen älskar djur så jag tror det kommer bli toppen. Min far är en pessimistisk realist (ibland har han ju rätt förstås) och varnar för kalla vintrar med igensnöade vägar, men går inte bussen till skolan antar jag att barnen får stanna hemma och så får jag jobba hemifrån. Det kanske är lite värre för sambon som inte har ett sådant jobb, men det får väl lösa sig. Det kan ju inte vara så många dagar det blir aktuellt. Men bra ändå att vara förberedd med välfyllda skafferier.

Mycket tankar och idéer – nu får jag nog äta lite lunch och fortsätta jobba. 🙂

Företagande

Entreprenör

Vad tänker du när du hör ordet ”entreprenör”? Innan jag startade mitt första företag så tyckte jag att det lät som något andra höll på med, fick idéer, tog risker, kanske till och med höll på med något fuffens.

Men sen en dag, när min chef gick bort i cancer och jag inte längre ville jobba kvar, så startade jag ett eget företag. Jag hade jobbat tre år med redovisning och tyckte att det var kul, så jag ville inte släppa det helt när jag fick ett nytt jobb. Så jag hade min redovisningsbyrå vid sidan av en heltidsanställning. Jobbade kvällar och helger, själv först, men sedan kom min gamla kollega och ville också jobba. Så skaffade vi till slut ett kontor där man kunde förvara alla papper och kanske någon gång ibland jobba tillsammans.

När jag var föräldraledig 2017/2018 så startade jag upp mitt andra företag, för jag kände mig rastlös. Ett Escape Room-företag, något helt annat än det jag höll på med.

Så jag undrar om entreprenörer är lite rastlösa? Många av mina kunder har massor av idéer och verkar outtröttliga. Vissa egenföretagare är förstås nöjda med det de gör just nu och letar inte efter nya utmaningar hela tiden. Men min hjärna kryllar av idéer. Så fort jag ser något som jag tycker verkar spännande så börjar jag genast fundera på hur jag ska kunna syssla med samma sak. Barnens Gård i Skåne, gud vad kul det såg ut! Kan jag hitta en bondgård där jag kan göra det? Kattcafé!? Ja! Hotell, bed and breakfast, stuguthyrning? Fy fasen vad kul! Så fort jag lägger ner huvudet på kudden på kvällen (utmattad) så snurrar hjärnan igång igen.

Jag tror att en stor gård på landet skulle kunna uppfylla ett gäng av mina pågående drömmar, men vi får se. Idag är det massor av snö överallt. Jag har lovat barnen pulka efter skolan.