Okategoriserade

Sötsug

Jag är otroligt svag för choklad, eller bakverk innehållandes choklad. I stressiga perioder så äter jag choklad varje dag. Och ibland så får jag nog och håller upp med alla sötsaker. Det första som händer är att jag får enorm abstinens.

När jag blir trött under dagen brukar jag äta en bit choklad för att bli piggare (och dricka lite te). Så när den tiden kommer under dagen och jag inte äter något sött så sätter abstinensen in – jag blir irriterad och jag får typ tics som att behöva klappa i händerna. Hemma är jag fruktansvärd de första dagarna, blir sur och grinig över minsta lilla.

Sen efter ungefär en vecka brukar det gå ganska bra. Jag har lyckats hålla mig ifrån sötsaker en dryg månad som längst. Och det är inte så att jag blir sugen efter en månad, utan det är någon konstig inre röst som menar på att livet är för kort för att man inte ska få njuta lite. Och det ÄR det verkligen.

Men problemet är ju att det uppenbarligen är ett beroende, med tanke på hur jag brukar må när jag slutar. Och jag kan inte bara äta vid enstaka tillfällen, jag är som en alkis som ramlar dit direkt. Men varför sluta alls? Grejen är att jag försöker få barnen att förstå att olika kroppstyper är OK, men när kläderna inte längre passar så blir det liksom nog. Att jag aldrig kommer väga lite mycket/lite som när jag var tonåring har jag nog accepterat (eventuellt). Och inte ens då var jag ju nöjd – då tyckte jag också att vägde typ tio kilo för mycket – och nu är det tio kilo till?

Jag har ganska breda höfter, så även fast jag var normalviktig när jag var yngre så kändes det inte så eftersom jag alltid var tvungen att köpa större byxor än alla andra. Det går inte att banta ner ett stort bäcken, det har jag fattat nu.

Så vad gör man då? Slutar helt och hållet och tar bort något som jag tycker förgyller livet, och tackar nej på varenda kalas/fikaträff i all evig framtid? Eller hålla på så här, att äta tills jag får nog och upphör ett tag? Eller inte sluta alls?

Jag tror inte att det hade varit något större bekymmer om jag bara hade haft tid att röra mig mer. Den senaste månaden har jag gått upp två kilo – det var ju som sagt den stressigaste tiden på året. Så svaret kanske är ganska enkelt. Försöka att inte få panik under den här perioden (april-maj) trots att vågen pekar uppåt (eftersom jag blir ÄNNU mer stressad av att tvinga mig iväg på promenader och dylikt på lunchen), och sedan ta igen det under resten av året?

Inte helt lätt alltså. Choklad är gott. Kakor är gott. Mmm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s