Familjeliv

Hur lyckas man med morgonen?

Jag har ju tidigare skrivit om våra hektiska dagar med småbarn. Igår var den sämsta morgonen hittills faktiskt. Jag gick upp ca 6:15 som vanligt, fick upp barnen och de fick i sig frukost. Gjorde nog egentligen inget annorlunda än vanligt, hann med att mata kaniner och så vidare. Men ändå, när klockan var 7:04, så blev det superstressigt. Vet inte om något barn tog längre tid på sig, gosade lite extra med katten kanske. Det var minusgrader ute så jag var tvungen att riva ut alla vinterkläder från garderoben för att hitta mössor och vantar (visade sig att nioåringen hade detta i sin jacka). Lilltjejen vägrar ha på sig saker som hon inte själv bestämt så de hamnade i väskan istället.

Katten springer ju ut så fort man öppnar dörren (men han vill inte vara ute länge) så honom var vi tvungna att få in. Kom på att jag måste kolla så att extranyckeln följt med i sonens väskbyte. Hittar den inte. Tittar överallt. Ringer sambon och skriker att nyckeln är borta, han förklarar att den är i lilla facket i ryggen. Hittar inget. Slänger in allt i bagaget, får strunta i att låsa dörren så att killarna kan komma in efter skolan. Hinner inte spänna fast lilltjejen, bussen kommer snart. Panikskrapar rutorna – superjobbig is. Får fram lite titthål iallafall. Trampar gasen i botten och håller utkik efter hjortar och rävar. De brukar inte springa över vägen på morgonen som tur är. Vår grusväg är 400 meter, hade den varit längre hade jag förstås fått spänna fast lillan oavsett hur sena vi var.

Kommer fram till stora vägen med två minuter till godo. Hinner skrapa klart rutorna och spänna fast tjejen innan bussen kommer. Skäms över att jag skrikit och svurit som en galning i bilen. Har inte riktigt tappat det så mycket som jag gjorde igår.

Jag vet inte varför jag får sån panik över att vara sen. Det värsta som hade kunnat hända var att killarna hade missat bussen och jag hade fått köra dem till skolan. Jag känner inte riktigt till vägen nu när den vanliga vägen är avstängd pga broreparation, så det kanske är det som stressar mig, att jag inte vet. Och att de därför blir sena till skolan. Det måste ju ha hänt någonting när jag var liten som gjorde att jag blev livrädd för att bli sen. Mår jättedåligt om jag inte är åtminstone ett par minuter tidig.

Vi förberedde lite igår kväll, vi dukade bordet, jag plockade fram mössor och vantar. Vi brukar packa gympaväskor och sådant även i vanliga fall. Det är inte mycket mer man kan förbereda kvällen innan. Morgonen flöt på ganska bra. Det var ingen is på rutorna så nu hade vi nog fyra minuter till godo väl uppe vid stora vägen. Men är det minsta lilla som krånglar så är det ju ganska dålig tidsmarginal förstås. Jag vet att barnen HATAR att gå upp 6:20 (förutom lilltjejen som oftast ändå vaknar omkring då…), och det är jag som har flyttat hela familjen till landet så jag kan bara inte väcka dem tidigare. Det är väl jag som får gå upp ännu tidigare, äta frukost innan de andra går upp.

När bron är reparerad sista december så kommer jag nog börja köra killarna på morgonen. Det är bara 5-10 minuter omväg för mig på väg till jobbet, så slipper jag den värsta stressen. Dieseln kostade 16,18 kr/liter igår. Det är inte gratis att bo på landet direkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s