Drömmen om livet på landet

Vart kommer känslorna ifrån?

Här hade jag tänkt ha en bild på en stuga med fina lampor i fönstren, men jag hittade ingen, så ni får föreställa er.

Ganska ofta, särskilt kvällstid, får jag sådant sug av att vara i en viss situation. T ex åkte jag igenom Främmestad häromdagen när gatubelysningen var tänd, det var mörkt och stilla, och trottoaren såg så inbjudande ut att jag genast tänkte ”där vill jag bo, så att jag kan gå där”. Jag blev lite ställd av den tanken, för sedan insåg jag att jag ju inte alls var sugen på att parkera bilen och gå där på riktigt på trottoaren. Det var bara någon föreställning min hjärna fått för sig.

Och så kan jag känna när jag åker förbi vissa hus med stämningsfull belysning, att det ser så väldigt inbjudande ut  – det måste vara FANTASTISKT där inne? Men jag har sett många hus inuti och de är oftast inget speciellt. Så åter igen, en fantasibild. Vad är det jag är ute efter? Vad är det min hjärna försöker säga mig?

Är det upplevelser man haft tidigare i sitt liv som påminner en om något trevligt? Har jag gått på en upplyst trottoar och haft det underbart vid något tillfälle? Har jag suttit inne i det där huset med de fina lamporna och myst? Eller är det bara en varm känsla från ens barndom som gör sig påmind?

För det är något visst med belysning. Jag är enormt missnöjd med belysning hemma, men det är för att det saknas uttag. I varje rum finns det ungefär två uttag, i hörnen. Alltså inget vid fönstren. Vi satte upp en vägglampa i ett hörn som nu belyser de fina övertapetserade/ övermålade/ lappade väggarna. Men en dag, då kommer det vara sådär mysigt som jag vill.

Men jag inser att min hjärna gärna hittar på att det är bättre på andra ställen. Även fast jag flyttat ut i lugnet och stillheten kan jag få för mig att ”det där huset hade varit mycket bättre”. Det kanske förvisso hänger ihop med att huset vi köpte är ett ruckel, men det kommer att bli jättebra. Man får ge det lite tid bara.

Dags att jobba nu!

Företagande

Att värdera sitt eget arbete

Jag läser Underbara Claras blogg och såg att hon även hade gjort lite YouTube-videos, och igår tittade jag på denna. Hon svarar på lite olika frågor och bland annat en om hur man löneförhandlar, och eftersom hon är egenföretagare pratar hon om hur man värderar sitt eget arbete som sådan.

Hon var inne på att man ska ta betalt per uppgift, inte per timme. Jag tänker att det är ganska lätt i ett jobb där man kanske ska t ex skriva en bok, hålla en föreläsning, skriva ett inlägg etc. Men när ens jobb är så beroende av hur kunderna är (i mitt jobb alltså), så är det ju nästintill omöjligt. Man vet inte förrän man har arbetat med kunden ett tag hur bra ordning hen har, hur mycket extrajobb det är osv. Vissa kunder har allting i ordning och ställer knappt några frågor om någonting alls, medan andra får komplettera säkert tio gånger innan man har allt material.

Men hon sa också något som jag har funderat på sedan igår kväll – nämligen, att desto bättre man blir på sitt jobb, desto snabbare blir man – och desto mindre pengar tjänar man på samma antal kunder som för t ex fem år sedan. Det blir dessutom en snedvridning av konkurrensen på marknaden om man på grund av det har lägre priser än konkurrenterna. Nu vet jag att mitt timpris inte skiljer sig mycket åt från mina konkurrenter, men jag är väldigt mycket snabbare. Problemet då är ju att min kollega som inte har lika mycket erfarenhet tar längre tid på sig, och kunden får betala mer, medan mina kunder inte betalar alls lika mycket. Det blir ju helt fel inser jag. Så jag måste ta ett omtag på min prismodell och fundera hur jag ska gå vidare. Jag vet att de större byråerna har högre timpris för erfarna konsulter, så att det ska gå på ett ut för kunden vem som än hjälper dem, och det känns ju ganska rimligt.

Dilemmat är väl att jag avskyr girighet, men jag måste intala mig att detta inte handlar om det utan att värdera min erfarenhet och sätta det i relation till rättvisan inom branschen och inom mitt eget företag.

Nu ska jag plugga lite (hösten är lugnare för mig så jag passar på) om antibiotikaresistens, sen svara på mail och åka ut till en kund för att göra löner.

Trevlig måndag!

Familjeliv · Gården i Boden

Hurra hurra!

Igår fyllde Sam åtta år, och jag var på jobbet. Vi blev dock väckta runt 5:30 utav lilltjejen så kl 6:00 firades Sam före skolan med lite fika och en present. Efter jag lämnat på skolan och förskolan åkte jag hem och ställde i ordning matbordet med överraskningsfika och flera presenter som han hittade efter skolan. Och så jobbar jag idag också – nästa år ska jag försöka bli bättre på att stänga på Hidden så att jag kan vara hemma när barnen fyller år… I morgon avklaras kalas två för släkten iallafall, då ska jag hem och baka igen. Sedan är det barnkalas om ett par veckor. Nästa lördag firas en av mina systrar som blivit 30 – det ska bli kul! Och ett par veckor efter det firas en annan syster med babyshower – mycket kalas för tillfället 🙂

Jag läste i Underbara Claras blogg för ett tag sedan om hosta som var ”onaturligt djup” eller liknande och förstod inte hur hon menade. Men nu har jag också varit sjuk länge – först fick jag feber för någon vecka sedan, mådde lite bättre, och sedan fick jag sådan hemsk hosta. Så den senaste veckan har jag inte sovit mycket – antingen har jag vaknat av hostan, eller av lilltjejen som hostar eller katten som antingen trampar mig i ansiktet eller killar mig på armen. Jag hade hoppats på att lördagsmorgonen skulle startas senare än 5:30, men icke. Morgonstund eller?

Det har regnat konstant i minst en vecka. Våra diken är översvämmade vilket också har lett till översvämning av vägen. Där sopbilen ska svänga in är ett träsk. Våran lilla ”damm” som tidigare var en skrattretande vattenpöl är numera en imponerande damm. Vi försökte grusa upp lite tidigare idag men det är lönlöst, det tar sådan tid.

Annars så har vi faktiskt fått ett nytt golv (nåja, det är nästan helt klart) på övervåningen. Snickarna reglade upp så nu är det stadigt och bra, och så är ett nytt grangolv på. Nu ska det bara göras klart och en vägg byggas, sedan ska det spacklas, målas och tapetseras och sedan får vi äntligen ett sovrum och killarna slipper dela rum. Och det ser ut att bli före jul, hurra! Vi är sannerligen vana vid att bo i ombyggnationer men det ska bli skönt att slippa det på ett tag sedan. Nästa större grej här hemma blir att byta en del av fasaden som lutar utåt och där träet faller sönder. Det blir jättespännande att se hur det ser ut under eftersom vi vet att det varit andra fönster där tidigare, är hålen kvar? Och är det timmerstomme eller är det plankvägg?

Nu ska jag jobba en timme till, sedan handla och sedan åka hem. Väldigt ofta träffar jag på en räv som verkar vilja bli överkörd, för några dagar sen  stod han mitt i vägen och jag fick tvärbromsa och tuta flera gånger innan han flyttade på sig. Hoppas att det inte blir några större djur än så. En älg har jag sett men den var ganska långt bort den gången.

God kväll!

Familjeliv

Hur lyckas man med morgonen?

Jag har ju tidigare skrivit om våra hektiska dagar med småbarn. Igår var den sämsta morgonen hittills faktiskt. Jag gick upp ca 6:15 som vanligt, fick upp barnen och de fick i sig frukost. Gjorde nog egentligen inget annorlunda än vanligt, hann med att mata kaniner och så vidare. Men ändå, när klockan var 7:04, så blev det superstressigt. Vet inte om något barn tog längre tid på sig, gosade lite extra med katten kanske. Det var minusgrader ute så jag var tvungen att riva ut alla vinterkläder från garderoben för att hitta mössor och vantar (visade sig att nioåringen hade detta i sin jacka). Lilltjejen vägrar ha på sig saker som hon inte själv bestämt så de hamnade i väskan istället.

Katten springer ju ut så fort man öppnar dörren (men han vill inte vara ute länge) så honom var vi tvungna att få in. Kom på att jag måste kolla så att extranyckeln följt med i sonens väskbyte. Hittar den inte. Tittar överallt. Ringer sambon och skriker att nyckeln är borta, han förklarar att den är i lilla facket i ryggen. Hittar inget. Slänger in allt i bagaget, får strunta i att låsa dörren så att killarna kan komma in efter skolan. Hinner inte spänna fast lilltjejen, bussen kommer snart. Panikskrapar rutorna – superjobbig is. Får fram lite titthål iallafall. Trampar gasen i botten och håller utkik efter hjortar och rävar. De brukar inte springa över vägen på morgonen som tur är. Vår grusväg är 400 meter, hade den varit längre hade jag förstås fått spänna fast lillan oavsett hur sena vi var.

Kommer fram till stora vägen med två minuter till godo. Hinner skrapa klart rutorna och spänna fast tjejen innan bussen kommer. Skäms över att jag skrikit och svurit som en galning i bilen. Har inte riktigt tappat det så mycket som jag gjorde igår.

Jag vet inte varför jag får sån panik över att vara sen. Det värsta som hade kunnat hända var att killarna hade missat bussen och jag hade fått köra dem till skolan. Jag känner inte riktigt till vägen nu när den vanliga vägen är avstängd pga broreparation, så det kanske är det som stressar mig, att jag inte vet. Och att de därför blir sena till skolan. Det måste ju ha hänt någonting när jag var liten som gjorde att jag blev livrädd för att bli sen. Mår jättedåligt om jag inte är åtminstone ett par minuter tidig.

Vi förberedde lite igår kväll, vi dukade bordet, jag plockade fram mössor och vantar. Vi brukar packa gympaväskor och sådant även i vanliga fall. Det är inte mycket mer man kan förbereda kvällen innan. Morgonen flöt på ganska bra. Det var ingen is på rutorna så nu hade vi nog fyra minuter till godo väl uppe vid stora vägen. Men är det minsta lilla som krånglar så är det ju ganska dålig tidsmarginal förstås. Jag vet att barnen HATAR att gå upp 6:20 (förutom lilltjejen som oftast ändå vaknar omkring då…), och det är jag som har flyttat hela familjen till landet så jag kan bara inte väcka dem tidigare. Det är väl jag som får gå upp ännu tidigare, äta frukost innan de andra går upp.

När bron är reparerad sista december så kommer jag nog börja köra killarna på morgonen. Det är bara 5-10 minuter omväg för mig på väg till jobbet, så slipper jag den värsta stressen. Dieseln kostade 16,18 kr/liter igår. Det är inte gratis att bo på landet direkt.

Okategoriserade

Golvet är borta!

I helgen fick vi hjälp av min mamma och hennes man att riva golvet på den ombyggda vinden.

71816640_2314833385435556_5423681029191761920_n

Vi hittade massor av roliga saker, bland annat bilden på soldaten. Jag har forskat i diverse grupper på Facebook som hjälpt mig vidare, och jag tror att det kan vara en bild på dåvarande ägaren August Olsson som flyttade in 1908. Huset är inskrivet hos Lantmäteriet först på 30-talet, och siffrorna 1931 står inristade i skorstenen i det här rummet – så antingen bodde han i gäststugan som finns intill eller så byggdes huset till då. Det finns ju tre murstockar i huset varav en har tagits bort till hälften där trappan till övervåningen finns.

August militärtjänstgjorde 1888, av uniformen att döma som artillerist i regementet A2 i Göteborg. Han fick en son, Gunnar, vars rättskrivningsbok vi också hittade i golvet. Gunnar gifte sig med Ester 1935 – vi hittade ett litet kort om detta. Annat roligt som hittades var ett negativ, damtidningar och ransoneringskuponger från andra världskriget.

bild2
En person lyckades invertera negativet och tror att det kan vara från 40-talet. I bakgrunden syns gäststugan. 

En granne till oss bodde här på 60-70-talet, vi ska försöka prata med henne framöver. Vi har ju bara bott på fastigheten i lite över en månad så vi har inte hunnit med det riktigt än.

Människor kan spåras till gården in på 1700-talet, och ett flygfoto från 1959 visar att det fanns ytterligare en byggnad intill ladugården som inte längre finns.

Nu återstår bara att regla på golvet så att det slutar att svikta, sedan på med nytt grangolv som ska såpskuras. Sedan ska rummet delas in i två sovrum, ett till oss och ett till lilltjejen. Väggarna ska skivas så att vi slipper se de fula brädbitarna (de flesta är nämligen ditsatta som ”dekoration”) och den konstiga putsade väven emellan, och så på med tapeter och tidstypiska golvlister. Köpte en gammal dörr med karm för ett bra tag sedan som ska vara dörr till tjejens sovrum.

Har influensa men Ipren hjälper gott när man är tvungen att ta möten på jobbet.

Familjeliv · Gården i Boden

Helgens bestyr

Det var tänkt att vi skulle få en del gjort under lördagen, men jag var tvungen att åka och jobba mitt på dagen (fick en sista minuten-bokning) så jag försvann under tre timmar, men tycker ändå att vi kunde bocka av en hel del!

Vi började dagen med att fylla igen hålor på vägen, sedan skulle vi dra igenom en elkabel i en 30-meter lång slang som avloppsgrävarna hade lagt ner (vi hade tänkt dra igenom sladden innan de grävde ner den men ibland går saker fort). Jag tog loss locket i båda ändarna av slangen och skulle knyta fast sladden i ena änden, och när sambon då skulle dra i andra änden så hade snöret försvunnit ner i slangen. Det var ganska mycket svordomar från min sida… Tänkte att vi var tvungna att gräva upp hela slangen för att få tag på det där snöret. Min sambo ger ju inte upp lika lätt som mig, så han tyckte att vi skulle hitta något med en krok på och dra upp snöret. Jag förstod inte hur det skulle gå till, för snöret är ju så klent och inte lätt att få tag i. Han gick ut i lagården och hittade barnens krabbmetspö (som vi gjort med pinnar och klädnypa) – och minsann fick han tag på snöret! Hurra! Sedan skulle vi dra igenom sladden men den fastnade gång på gång och då ville jag ge upp igen. Vi bestämde oss dock för att dra ut hela sladden och testa igen, kanske hade jag knutit den för långt ner. Så vi tejpade upp snöret längre upp på sladden och testade igen – och nu funkade det! Det visade sig att slangen var längre än sladden var, så vi var tvungna att kapa slangen en bit för att kunna putta på men det blev bra i slutet.

Sedan skulle sambon rensa hängrännorna, något som inte verkar ha blivit gjort på flera år (norrsidan var inget kul). Till vår hjälp har vi en jättetung och jättelång stege som skulle manövreras upp på verandan för att ta framsidan. Det var riktigt besvärligt, och inte fanns det mycket skit i de hängrännorna heller. Men det blev ju gjort.

Sedan tänkte vi rätta till lite takpannor på lagården, men det var ju inte så lätt eftersom alla reservpannor vi hittat var tvåkupiga och därmed inte passade på det enkupiga lertegel-taket… Så det är fortfarande hål i taket. Det har ju ruttnat igenom på flera ställen och det känns jobbigt. Sedan tror jag man hade behövt en ställning istället för stege för att lösa det. Så kanske man kan hitta åtta pannor nånstans. Taket är ju fortfarande snett så det regnar in på kanterna på vissa pannor…

71089218_411730752679486_5520975717916999680_nSnyggt och prydligt runt ena fallfärdiga skjulet!

Sambon röjde runt ena skjulet med röjsågen och upp mot skogen och det blev väldigt bra. Rensade bort lite ruttet virke som fanns runt omkring. Sedan drog han loss ett dött äppleträd från dungen ovanför, något som orsakade lite sura miner från oss andra. Nu har han förbud att dra bort fler döda träd. De får stå tills vi har planterat nya!

70830696_2431149850314926_8658023541767143424_n.jpg

När sambon skulle rensa hängrännor gick han igenom däcket på baksidan, visar sig att en gammal ägare gjort detta däck av gamla lastpallar. Skönt att inte barnen trampade igenom iallafall.

70430784_382661839079742_4352545374167105536_nHär tänker jag sätta upp fina lyktor i framtiden och möblera lite till barnen, har finfin utsikt över både våran hage och grannens marker.

På söndagen höll vi ett betydligt lugnare tempo. Vi fick besök av ett par vänner, städade lite inomhus och avslutade kvällen med en promenad på Gröna Vägen.

70854720_508868526623905_4321298327447535616_n

Familjeliv

Vardagslivet

Nu när vi flyttat ut på landet bor vi precis intill skogen, och där finns det massor utav berg. Berg var det bästa jag visste när jag var liten, jag bodde intill en skog i fem år och klättrade på vartenda berg jag kunde hitta. Nu när jag är vuxen så blir jag liksom upprymd av berg – jag vet inte varför.

Vi har bott ungefär en månad i vårt nya hus så vi föräldrar har inte hunnit utforska skogen särskilt mycket, men det var fint väder häromdagen efter jobbet så allihopa tog en liten tur. Det var härligt och jag längtar efter mer sådan tid.

Men det känns som att vardagen är stressigare nu, det är nog bara små saker som gör det. Som att vi måste gå upp 15 minuter tidigare, vi måste komma utanför dörren 30 minuter tidigare än innan (vi har således lyckats bli mer effektiva på morgonen!). Så när klockan ringer 6:15 så har förhoppningsvis inte 2-åringen redan vaknat (idag vaknade hon 5:30) och vi har förhoppningsvis fått vara ifred från katten nästan hela natten. Bara att gå upp, väcka barn, fixa frukost, packa väskor och gympakläder, göra i ordning mellanmål som de ska ha med sig, borsta tänder, mata katten och gå ut till kaninerna, fixa i ordning sig själv och har man riktigt flyt kanske man hinner tömma diskmaskinen och sätta igång den igen. Lämna killarna vid bussen, skjutsa tjejen till förskolan, åka till jobbet.

Sedan följer en mer eller mindre stressig arbetsdag, åka hem, hämta tjejen på förskolan, då kan nog klockan vara en bit efter 16 när man kommer hem (en bra dag). Kolla ifall killarna har lämnat blöta handdukar i hallen efter gympan, hänga upp dem, kanske fixa mellanmål ifall någon är hungrig, mata katten, städa kattlådan, hänga upp alla ytterkläder som är slängda på golvet, kanske gå ut med soporna sedan morgonen, fixa med disken igen, kolla om någon har läxor som behöver göras på en gång, kolla posten. Sedan blir klockan fem och det är dags att börja tänka på om man ska laga något till kvällsmat eller om det bara blir flingor idag. Gå ut till kaninerna och ge dem kvällsmat, säga god natt. Har man en bra dag hinner man gå ett varv med trimmern i trädgården. När klockan är 18:30 är det dags att ta på pyjamas och ge ersättning till lilltjejen (någon dag snart ska vi sluta med den där ersättningen….), stoppa henne i säng. Sedan fixa mellanmål till killarna innan de går och lägger sig, stänga av surfplattor kl 20 och läsa läsläxor och läsa bok, gå upp och natta, sedan springer väl någon av dem ner till åtminstone kl 21 och så är man helt död 21:30 och går och lägger sig.

Inte konstigt att man känner sig lite stressad kanske. Man hinner liksom med det man ska. En anledning till detta är förstås att jag har fått längre restid hem – men jag har kompenserat detta genom att sluta tidigare, så jag är hemma ungefär samma dags som tidigare.

Jag har förresten snart gått ner 8 kilo sedan jag började gå på diet i juli nån gång. Jag har inte tränat alls. Det känns som att ovanstående berättar ganska tydligt att jag inte hinner med det. På helgen jobbar jag ganska ofta lördagar på mitt andra företag, och på söndagar är det dags att fixa med allt man inte hunnit på veckan. Vi har t ex fortfarande inte fått upp några gardiner, barnen har inga rullgardiner, vi har usel belysning. Vi får förhoppningsvis lite grus idag som vi kan fylla i hålorna på vägen.

Jag tycker förstås om att ha mycket att göra, men ibland kanske man kan få sitta ner lite bara?

Gården i Boden

Självförsörjning

En tanke med att flytta ut på landet var förstås självförsörjning – graden av självförsörjning i Sverige är väldigt låg, så vad kan man själv göra?

I en liten trädgård på 300 kvadratmeter (som var vad vi hade förut, på ett ungefär) kunde man odla lite jordgubbar, morötter, ärtor, hallon och annat smått och gott, men inga större mängder. Vi hade vandrande skugga på grund av de intilliggande husen så det fanns inga perfekta zoner. Nu har vi nästan 2 hektar att förfoga över.

Det finns ungefär 1,5 hektar betesmark och lite skog uppdelat på två olika ytor. Ena potentiella hagen är nästan en hektar och den andra är kanske hälften av det. Men de går på var sin sida av vår grusväg så man skulle kunna ordna övergång mellan dessa på ett ganska bra sätt tror jag. Många har tipsat om att låta andras djur gå där över sommaren och beta av markerna, men jag är inte jätteförtjust i tanken. Dels måste ju djurägaren komma och se till sina djur med jämna mellanrum, tänk om man inte kommer överens med dem? Ska vi ansvara över att stängslingen är bra, och sedan ta betalt? Eller ska djurägaren själva stängsla in djuren och så måste vi ta det ifall djuren rymmer? Jag är nog mer inne på att ha egna djur. Hästar kostar alldeles för mycket och jag har inte just nu någon tid att ta hand om dem heller, kanske i framtiden? Jag har varit inne mer på får och getter. Getter kan ju ge ragg, som man kan tillverka kläder av, och får ger ju ull. Många är negativt inställda till getter dock, men om man tittar i forumen så måste de inte vara så besvärliga. Man får ha bra stängsel helt enkelt! Fast det verkar vara vanligt att man måste mjölka dem även fast de inte har killingar, så jag har inte bestämt mig.

Sedan kommer det lite höns nästa år, så fort vi har fixat hönshus och hönsgård. Ser fram emot egna ägg! Ett trädgårdsland ska inhägnas på en del utav betesmarken, så att jag kan odla potatis, jordgubbar, majs, zucchini, morötter, hallon, ärtor, paprika, melon, pumpa, tomater, gurkor osv osv. Det mesta av detta har jag redan odlat, så jag vet vad som krävs. Örter också förstås! Ska bygga ett växthus till de lite mer värmekrävande växterna. Sedan plantera lite nya fruktträd runt omkring. Det finns en del gamla fruktträd men de är nog snart redo att ge upp.

Så frukt och grönt kan vi nog bli självförsörjande på en del av året, kött är det inte lika bra med eftersom vi dels har för lite mark och dels tror jag inte att jag kan slakta ett djur som jag har tagit hand om. Vi får väl se i framtiden.

När vi provtryckt kakelugnarna hoppas jag att vi kan värma huset med dem på vintern för att få lite billigare uppvärmning, vi har ju egen skog att ta av. Vi har eget vatten och eget avlopp – det finns även en grävd brunn på tomten men pumpen fungerar inte just nu så den ska vi byta så man kan få vatten även när strömmen går (är vattnet inte OK går det väl att vattna med åtminstone, eller koka och dricka?).

Gödsel kommer vi kunna få av hönorna och även spånet från kaninernas box kan komposteras och sedan myllas ner.

Det var lite funderingar i korthet. Har förstås ritningar och mer planer, men det får börja där. 🙂

 

Okategoriserade

Det här med bantande

Eftersom mina kläder inte längre passade och jag faktiskt inte hade någon lust att spendera pengar på att köpa större kläder, så tog jag tag i mina matvanor. Så det handlar nog egentligen inte om att stirra sig blind på en siffra på vågen, utan snarare att känna sig bekväm i den kroppen man har – och faktiskt känna när det är på väg åt fel håll (alltså, väger du 130 kilo är det större sannolikhet att drabbas av vissa sjukdomar och du orkar inte lika mycket, osv). För även om du kan väga säkert 80-90 kilo och vara nöjd och trivas med livet, så kanske det inte fungerar för alla.

Så jag körde igång med Viktklubben under semestern (så himla bra timing va?), och beredde mig på hunger och inget fikande på hela sommaren. Men – detta har ändrats sedan jag sist försökte gå ner i vikt – Instagram svämmade över utav inspiration! Så många konton som peppar en till att fatta rätt beslut NÄSTAN hela tiden. Så många konton som peppar en att inte få dåligt samvete för att man faktiskt ville ha en kaka. Jag tror att det har förändrat allt – att man FÅR avvika från de där 1300-kalorier dagarna. När vi var i London åt jag åtminstone en brownie om dagen, pannkakstorn till frukost och åt tills jag var riktigt mätt, helt utan skuldkänslor, för jag visste att jag skulle börja om när jag kom hem. Sedan fick jag en megaförkylning och så har vi flyttat så jag har inte haft lika bra koll på kalorierna men jag vet ändå på ett ungefär hur mycket jag borde äta för att nå mitt mål.

Så sen jag startade i början utav juli så har jag gått ner ca 6 kilo, och det känns väldigt bra. Jag ska gå ner ca 7 kilo till (i den bästa av världar), men jag är beredd på att det tar tid, för man måste faktiskt få fika ibland.

Okategoriserade

Weekend till London

Helgen före vi flyttade åkte jag, mina systrar och min pappa till London för att fira pappas 60-årsdag (som var i februari) och en av mina systrars 30-årsdag (som är nu i augusti). Pappa hade nog en tanke från början om att bjuda allihopa (barnbarn osv) på en kryssning men vi insåg att det nog var bättre att bara vi stack någonstans över helgen.

Vi har alla varit i London förut, förutom yngsta systern. Det var fjärde gången i London för min del. Första gången var jag där med min au pair-familj (de bodde i Cobhham), andra gången var jag där med min sambo innan vi fick barn (jättelänge sen alltså), tredje gången var jag där med min pappa och systern som nu ska fylla 30.

Vi lämnade Grästorp omkring 3-tiden på natten eftersom vårt flyg gick omkring 7 från Landvetter. Det var härligt. Resan gick fint, det första vi gjorde efter vi tagit transfer från Stansted till Liverpool Street var att få i oss lite frukost och ett glas Prosecco (bilden ovan). Fiket var inget vidare men alla var på gott humör trots att vi gått upp så tidigt. Sedan promenerade vi omkring en stund innan vi ringde en Uber för att ta oss till hotellet så att vi kunde lämna av våra väskor. Vi bodde på The Mad Hatter – ett centralt hotell med mycket överkomliga priser. Det ligger vid en trafikerad korsning, men trots att jag var tvungen att sova med öppet fönster pga värmen gick det bra (trafik har aldrig stört mig).

68871163_409760876316659_8838472954871283712_n

En liten sammanfattning över besöket var att vi gick väldigt mycket, över en mil varje dag (fre-sön). Det tog ca 20 minuter till Trafalgar Square, 30 minuter till Liverpool Strt och kanske 45 minuter till Oxford Street (shoppinggatan). Vi tog Uber ett par gånger eftersom vi gick så mycket, men ingen tunnelbana alls. Vi åt tveksam mat på Nandos (det ramlade ner kryp i min dricka och jag mådde konstigt i magen efteråt), jättegod pasta på 56 Dean Street och väldigt god stark mat på Wahaca. Frukost åt vi på The Breakfast Club två dagar i rad.

Första kvällen gick vi på teater, The Woman in Black. 60 % av resesällskapet var dock så trötta att de gick hem i pausen (kl 21). Det var en liten teater (Fortune Theatre) men jag tyckte att pjäsen var riktigt bra – skådespelarna var jätteduktiga. Man hörde kanske inte allt de sa (den äldre pratade inte så tydligt) men man förstod ändå.

På lördagen hade jag bokat ett Escape Room på Secret Studios – så himla bra! Massor av överraskningar och bra pussel och utmärkta spelvärdar. Hela familjen kunde bidra och det var nog en höjdpunkt med resan.

Annars var det mest promenerande, vi tittade i butiker, åt mat, tog en snabbtitt på The National Art Gallery – men jag har varit där förut och var inte riktigt på rätt humör den här gången. Vi hoppade över många av turistattraktionerna eftersom vi varit där förut, så det blev mest bilder på oss själva.

Även om det kanske inte blev så mycket inplanerade saker så hade vi väldigt kul tillsammans, vi skrattade tills vi grät ibland. Vädret var helt OK, kom det regn gick det över fort. Första dagen var supervarm, de andra två växlade oerhört i temperatur pga blåst och molnighet. Jag köpte en tröja, en mössa och ett linne på Primark för 9 pund totalt, jag köpte leksaker till barnen på flygplatsen, och det var nog det. Mina pengar lades på mat…