Okategoriserade

Sötsug

Jag är otroligt svag för choklad, eller bakverk innehållandes choklad. I stressiga perioder så äter jag choklad varje dag. Och ibland så får jag nog och håller upp med alla sötsaker. Det första som händer är att jag får enorm abstinens.

När jag blir trött under dagen brukar jag äta en bit choklad för att bli piggare (och dricka lite te). Så när den tiden kommer under dagen och jag inte äter något sött så sätter abstinensen in – jag blir irriterad och jag får typ tics som att behöva klappa i händerna. Hemma är jag fruktansvärd de första dagarna, blir sur och grinig över minsta lilla.

Sen efter ungefär en vecka brukar det gå ganska bra. Jag har lyckats hålla mig ifrån sötsaker en dryg månad som längst. Och det är inte så att jag blir sugen efter en månad, utan det är någon konstig inre röst som menar på att livet är för kort för att man inte ska få njuta lite. Och det ÄR det verkligen.

Men problemet är ju att det uppenbarligen är ett beroende, med tanke på hur jag brukar må när jag slutar. Och jag kan inte bara äta vid enstaka tillfällen, jag är som en alkis som ramlar dit direkt. Men varför sluta alls? Grejen är att jag försöker få barnen att förstå att olika kroppstyper är OK, men när kläderna inte längre passar så blir det liksom nog. Att jag aldrig kommer väga lite mycket/lite som när jag var tonåring har jag nog accepterat (eventuellt). Och inte ens då var jag ju nöjd – då tyckte jag också att vägde typ tio kilo för mycket – och nu är det tio kilo till?

Jag har ganska breda höfter, så även fast jag var normalviktig när jag var yngre så kändes det inte så eftersom jag alltid var tvungen att köpa större byxor än alla andra. Det går inte att banta ner ett stort bäcken, det har jag fattat nu.

Så vad gör man då? Slutar helt och hållet och tar bort något som jag tycker förgyller livet, och tackar nej på varenda kalas/fikaträff i all evig framtid? Eller hålla på så här, att äta tills jag får nog och upphör ett tag? Eller inte sluta alls?

Jag tror inte att det hade varit något större bekymmer om jag bara hade haft tid att röra mig mer. Den senaste månaden har jag gått upp två kilo – det var ju som sagt den stressigaste tiden på året. Så svaret kanske är ganska enkelt. Försöka att inte få panik under den här perioden (april-maj) trots att vågen pekar uppåt (eftersom jag blir ÄNNU mer stressad av att tvinga mig iväg på promenader och dylikt på lunchen), och sedan ta igen det under resten av året?

Inte helt lätt alltså. Choklad är gott. Kakor är gott. Mmm.

Drömmen om livet på landet · Familjeliv · Företagande

På landet

Våren är otroligt hektisk – i ena sekunden undrar jag hur jag ska hinna med allting och i nästa känns det som att jag har tid över. Det är första året som jag är 99 % själv med att göra alla mina kunders bokslut och deklarationer, så jag vet inte förrän jag har tagit mig igenom det hur det egentligen gick.

Men nu verkar det som att vi blir ägare till en liten gård ändå – och det har varit en tumultartad resa. Från det att vi hittade ett hus, till det att vi sålde vårt eget utan att ha skrivit några papper på nya huset (vilket vi inte har än heller). Från att ha en trygg plats i tillvaron till att inte riktigt veta vad man ger sig in på.

För hur man än ser på det så är människan bekväm och tycker att det är jobbigt med förändringar. Även om man intalar sig att det är något bra som kommer att hända, så vet ju inte hjärnan hur det kommer att bli. Vi har bott ungefär sju år i vårt hus, och renoverat massor. Det är tråkigt att lämna det bakom sig, men samtidigt är det först nu jag känner att jag har vuxit som människa och vet att jag klarar av en hel del.

Nu ser jag fram emot att våga göra mer – vi ska till exempel byta brädfodringen på ladan och ta ner takpannorna. Läggningen av nytt tak får nog dock hantverkare göra så att det blir rätt, men jag kan tänka mig att byta tak på de mindre uthusen längre fram. Jag vill stängsla för hagar och bygga murar, kanske försöka mig på en gärdsgård? Hur vet jag att jag inte kan om jag inte provar?

Det här öppnar upp för fler verksamheter också – jag ansökte idag om att bilda ett holdingbolag eftersom jag redan har två AB, och nu vill bilda ett tredje. Jag tänker mig att jag ska göra i ordning ett loft i ladan till konferenser, jag skulle kunna kombinera det med mitt Escape Room-företag. Sedan hyra ut för sommarbete till hästar så att den ytan används, och även hyra ut gäststugan på tomten till turister. Utöver det tror jag att man kan köra paintball i den intilliggande skogen. Och så vill jag skaffa höns (för ägg och sällskap), får och getter (för att hålla markerna öppna) och kanske gäss (för att de är fina?). Katt har jag också längtat efter, och så får vi se när det blir hund – allt behöver ju inte komma på en gång. Först måste vi göra i ordning ladan, stängsla hagar och bygga vindskydd. Vi ska också bygga om lite inomhus eftersom vi saknar ett sovrum.

Jag tänkte starta upp ett nytt Insta-konto sen när vi väl flyttar och börjar bygga om.

Huset ligger på en egen grusväg intill skogsbrynet, med utsikt över åkrar och några grannar utspridda längs åkerkanterna. Det finns vildsvin och hjort i närheten men hoppas att lite elstängsel håller dem ute från hagarna åtminstone. Sedan får jag fundera på hur jag ska få till någon odling med en massa djur på gården. Kanske får ett uthus byggas om till växthus och sedan får jag hägna in ett trädgårdsland med högt staket.

Gäststugan har fin utsikt över markerna och har en kamin, men vi behöver bygga till toalett och dusch för att kunna hyra ut. Tänk sedan att kunna få servera sina gäster färska ägg till frukost! En finfin uteplats hör också till.

Jag är också glad för barnens skull, att kunna hitta på äventyr och bus i en skog, det var det bästa jag visste när jag var liten. Minsta tjejen älskar djur så jag tror det kommer bli toppen. Min far är en pessimistisk realist (ibland har han ju rätt förstås) och varnar för kalla vintrar med igensnöade vägar, men går inte bussen till skolan antar jag att barnen får stanna hemma och så får jag jobba hemifrån. Det kanske är lite värre för sambon som inte har ett sådant jobb, men det får väl lösa sig. Det kan ju inte vara så många dagar det blir aktuellt. Men bra ändå att vara förberedd med välfyllda skafferier.

Mycket tankar och idéer – nu får jag nog äta lite lunch och fortsätta jobba. 🙂

Företagande

Entreprenör

Vad tänker du när du hör ordet ”entreprenör”? Innan jag startade mitt första företag så tyckte jag att det lät som något andra höll på med, fick idéer, tog risker, kanske till och med höll på med något fuffens.

Men sen en dag, när min chef gick bort i cancer och jag inte längre ville jobba kvar, så startade jag ett eget företag. Jag hade jobbat tre år med redovisning och tyckte att det var kul, så jag ville inte släppa det helt när jag fick ett nytt jobb. Så jag hade min redovisningsbyrå vid sidan av en heltidsanställning. Jobbade kvällar och helger, själv först, men sedan kom min gamla kollega och ville också jobba. Så skaffade vi till slut ett kontor där man kunde förvara alla papper och kanske någon gång ibland jobba tillsammans.

När jag var föräldraledig 2017/2018 så startade jag upp mitt andra företag, för jag kände mig rastlös. Ett Escape Room-företag, något helt annat än det jag höll på med.

Så jag undrar om entreprenörer är lite rastlösa? Många av mina kunder har massor av idéer och verkar outtröttliga. Vissa egenföretagare är förstås nöjda med det de gör just nu och letar inte efter nya utmaningar hela tiden. Men min hjärna kryllar av idéer. Så fort jag ser något som jag tycker verkar spännande så börjar jag genast fundera på hur jag ska kunna syssla med samma sak. Barnens Gård i Skåne, gud vad kul det såg ut! Kan jag hitta en bondgård där jag kan göra det? Kattcafé!? Ja! Hotell, bed and breakfast, stuguthyrning? Fy fasen vad kul! Så fort jag lägger ner huvudet på kudden på kvällen (utmattad) så snurrar hjärnan igång igen.

Jag tror att en stor gård på landet skulle kunna uppfylla ett gäng av mina pågående drömmar, men vi får se. Idag är det massor av snö överallt. Jag har lovat barnen pulka efter skolan.

 

Okategoriserade

Grästorp

Idag var det strålande solsken i min lilla kommun, så jag funderade allvarligt över att ta min kamera och ta en promenad för att fotografera smultronställena – men det var så himla kallt att jag sköt upp det till en annan dag och nöjde mig med att ta ett kort utanför kontoret.

Jag har bott i Grästorp nästan hela mitt liv, bortsett från ett par år i Göteborg när jag läste på Göteborgs Universitet. Vi flyttade väldigt mycket när jag var liten (inom kommunen), totalt i mitt liv har jag flyttat 13 eller 14 gånger. Jag har bott på samma plats nu i lite över sex år, det är det längsta jag har bott någonstans någonsin. Men jag längtar ändå ut på landet nu. Det är superjobbigt att flytta – både att bo in sig någonstans och att packa.

Hursomhelst – den här platsen har ca 5-6000 invånare, hälften bor inne på orten och hälften bor ute på landsbygden. Ibland älskar jag den här platsen, ibland är jag så trött på den att jag bara vill bort.

Det finns ett brinnande föreningsliv här, där ishockey och fotboll är störst, men det finns gott om andra idrotter också. Är man med i någon idrott blir man en genast en del av Grästorp. Det finns ett engagerat näringsliv och en bra näringslivspolitik, som rankas bland de högsta i landet. Kommunen har en Facebooksida där man får läsa om smått och stort, hur bra som helst.

Men… Går man runt i byn så blir man inte lyrisk för att det är så vackert. Det är så många hus som är så rent ut sagt fula att man önskar att de bara kunde rivas och byggas upp i åtminstone EN enhetlig ful stil, och inte tio olika. Det finns många andra städer i länet (t ex Falköping, Mariestad och Lidköping) där man kan gå omkring och bara njuta av omgivningarna. Grästorps stadskärna är inte riktigt sån. Vi har förstås nära till skog och natur som tur är, vi har en å som flyter igenom kommunen och en golfbana, det är superfina promenadstråk både hit och dit.

Kvarteret jag bodde i när jag gick i lågstadiet var ganska nytt och låg i utkanten av Grästorp, vår baksida var ett vidsträckt fält som gränsade mot skogen, och långt borta en landsväg. Men sedan drog kommunen om vägen, så vi fick en stor, ful vall på baksidan och vägen på andra sidan av den. Som tur var fanns skogen kvar i änden av kvarteret, så jag spenderade mycket tid där då.

Men jaha, vad vill jag ha sagt med det här då? Att jo, jag trivs bra, jag känner till gatorna, jag känner mig (oftast) trygg (hade vart fint med starkare gatubelysning dock), det som behövs finns och det är nära till större städer. Även om byn är relativt ful så finns det otroligt mycket vilja och fin natur, och många verkar vilja flytta hit (nybyggnationen har ökat rejält de senate åren), och varför inte?

Fulheten kanske vi kan ta hand om senare?

Drömmen om livet på landet

Ödegårdar

Jag följer Land på Facebook, och de hade häromdagen ett inlägg som handlade om en tjej som hade hittat ett ödehus på landet som hon började renovera. Hon hade väl kollat runt och sett tomma hus och sedan tagit reda på vem ägaren var, och till slut hittat någon som ville sälja.

(Artikeln finns här)

Det föranledde en liten diskussion om hur många tomma hus det står på landet, och tydligen är det en landsbygdsutvecklare i Falkenbergs kommun som åker runt och försöker hitta tomma hus och sedan kontakta ägaren för att stämma av läget för att på så sätt få fler tillgängliga hus på marknaden.

Tills helt nyligen (kanske fyra-fem år sedan om inte ännu kortare tid) så var det inte så höga priser på hus på landet i min lilla kommun, men sedan hände något och helt plötsligt steg priserna ordentligt – alla vill bo på landsbygden! Frågan är då om det är själviskt av dem som äger fastigheterna att låta dem stå och förfalla när de egentligen hade kunnat sälja dem? En vän till mig påpekade att man kanske inte vill sälja huset med risk för att få grannar som inte uppskattar att vara just granne med dem och deras kor. Jag känner även en person som köpte en tomt för att slippa grannar, och han har planer på att riva huset och bara använda marken. Det är så himla synd – jag gråter lite på insidan när jag hör om alla dessa hus som bara väntar på att någon ska komma och ta hand om dem!

Jag tittar till och med i Småland nu efter hus på landet men inser att jag inte kan flytta så långt bort, våra barn behöver få träffa sina släktingar oftare än ett par gånger om året. Men det är väl tålamod som gäller?

Mat och kaka

Mat och kaka

Jag älskar att baka men det är inte alltid jag har tid (läs: snäll 1,5-åring som låter mig) att baka. Men jag testade ett nytt recept förra veckan på en kladdkaka med italiensk maräng. Jag har aldrig gjort italiensk maräng förut så jag var lite nervös. Man ska koka en sockerlag till en viss temperatur och sedan vispa ner detta i äggvitorna – men det gick finfint! Även själva kakan blev bra, och lite chokladganache ovanpå. Men nja, den var i mitt tycke ingen smaksensation. Såg fin ut iallafall, och här hittar ni receptet!

imag2472

Sedan gjorde jag min favoriträtt i helgen; Jennys köttfärsknyten (recept här). Jag gjorde extra många så jag kunde frysa ner till matlåda, de funkar hur bra som helst! Jag älskar den frasiga smördegen. Jenny har recept på en sås till men jag orkar aldrig göra den och det är lika gott ändå.

imag2497

Familjeliv

9-åringen

När jag gick igenom böckerna häromdagen så hittade jag den här i bokhyllan. Jag har, trots att jag har tre barn, inte läst särskilt mycket i den. Jag tittade lite snabbt i innehållsförteckningen och såg att 9-år fanns som en period – så nu ska jag läsa den ikväll.

Vår nioåring har haft det ganska tufft. Det började efter sommarlovet egentligen, då han plötsligt började komma ner varje kväll efter läggdags och gråta över minsta lilla – det kunde vara söta ugglor på täcket, läskiga bokomslag på biblioteket, oro över att få cancer och hjärtsjukdomar – nästan vad som helst. Han grät ofta på mornarna också. Det var så illa att vi  till slut kontaktade skolhälsovården, sedan BUP, sedan vårdcentralen och till sist blev vi tillsagda att kontakta en annan vårdcentral med kortare väntetider som också specialiserade på ungas psykiska hälsa. Det var flera månade sedan jag lämnade ett meddelande till dem.

Men han har blivit bättre, tror jag. Man blir ju rädd också för att han håller saker inom sig, för att inte bekymra oss. Men när vi sa att vi hade sökt hjälp blev han lugnare, och nu har han inte frågat på länge. Han fick också reda på rätt nyligen hur man gör barn och efter det har han tagit ytterligare ett steg mot vuxenvärlden. Hans syn på både oss som föräldrar och vuxna i övrigt ändrades drastiskt, han var helt förstörd.

Han har alltid tänkt mycket, pratat om jorden, universum och döden – precis som sjuåringen. Jag är lite orolig att sjuåringen kommer behöva gå igenom samma pärs, jag hoppas inte. Men nu ska jag iallafall läsa om fasen som tydligen är lite bortglömd men där många mår dåligt och hoppas att jag blir lite klokare.

Drömmen om livet på landet

Drömmen om landet

Om man slänger en snabb kik i en del av min bokhylla hittar man ganska många böcker som håller temat ”Drömmen om landet”. Vi hyrde en gång ett hus ute på landet, men dels hyrde vi huset, dels var det ganska mycket mögel i det och dels låg det mitt på en slätt med massor av blåst och ingen skog att promenera i.

Så nu har vi bott i villa inne i samhället de senaste sex-sju åren, och vi har så nära till grannarna och en sådan liten trädgård att behovet av att få vara ifred tränger sig på. Vi var nära att flytta ett tag men det gick inte som vi hade tänkt.

Det som lockar mig med landet – förutom tystnaden – är möjligheten att kunna köpa en fastighet med lite land och någon ekonomibyggnad, och då ha lite höns, odla grönsaker – få fixa själv! Vi har tittat på många äldre hus, därav mina böcker om byggnadsvård (glasverandor, värme i gamla hus mm). Jag är ju utbildad mäklare så jag har läst byggfysik och det intresserar mig. Jag vill ha en trädgård med vindlande gångar och dignande bärbuskar och fruktträd, en jordkällare som håller höstens skörd av äpplen, potatis och morötter färskt genom vintern, en gunga i ett högt träd, en hammock…

Vad är då nackdelarna med att bo på landet? Det skulle ju vara om man har en lång grusväg som lätt snöar igen, och man själv inte har tillgång till traktor med snöröjningsredskap och man har ett jobb som man MÅSTE vara på ett visst klockslag. Strömmen kan gå så man får vara beredd med lite vatten och se till att det finns uppvärmning som inte är beroende av el. När jag bodde på landet sist blev jag visst lappsjuk (något jag hade förträngt), men det är nog ingen risk när jag nu har mina egna företag och träffar folk ganska ofta ändå. Man kan inte gå till affären när man glömt mjölken hur lätt som helst (vi har en promenad på ett par minuter just nu). Man kan inte gå och lämna barnen i skolan. Man kan inte ta ett glas vin på byn och sedan gå hem (men det händer så sällan ändå så det går säkert att lösa ändå).

Men att också få ha en utsikt som inte är in i någon annans kök, vardagsrum, veranda eller trädgård är lockande. Vi var intresserade av att hus som låg ute på slätten (men omgivet av träd) som hade Vänern som utsikt tvärs över en åker. Det var fint. Det var gott om mark till och flera fallfärdiga ekonomibyggnader. Huset var i stort behov av renovering och behövde få nytt avlopp och vatten. Någon köpte det för ett överpris. Det låg jättelångt ut på en grusväg så det kanske var lika bra det.

Men nu letar vi iallafall med ljus och lykta efter det lantliga drömboendet. Helst större än vi har nu eftersom vi egentligen saknar ett sovrum sedan lillan kom, och med minst 2 hektar mark. Det ska vara nära till skog, jag vill att åtminstone lillan ska få möjlighet att leka i skogen lika mycket som jag när jag växte upp. Det ska inte vara en evighetslång grusväg. Huset ska helst vara byggt i början av 1900-talet med karaktär – eller karaktär som kan tas fram i form av trägolv och vedspisar eller kaminer, högt i tak! Helst ska inte övervåningen luta som ett skepp i storm, och helst ska grunden och taket vara torra och fina men det går att lösa. Bara läget och storleken är rätt.

Tålamod, tålamod, tålamod. Särskilt på ett ställe som Grästorp, där många hus säljs utan mäklare. Men vi söker inom en större radie nu, så vi får väl se vad som händer i framtiden.

Litteratur

Böcker

En av de få sakerna jag samlar på här i livet är böcker. Varje bok har införskaffats med eftertanke eller skänkts mig. Det är därför lite extra jobbigt när det blir för fullt i bokhyllan och jag är tvungen att rensa. I mitt framtida hus (eller när barnen flyttat hemifrån) ska jag ha ett bibliotek som har plats för ännu fler böcker.

Men det är väl lite nyttigt också att gå igenom sina böcker och ärligt ställa sig frågan om man verkligen kommer läsa om alla böcker, eller ens läsa dem som man har försökt att traggla sig igenom men inte lyckats? En bok jag rensade bort var första boken ur True Blood-serien, som hade råkat skickats till tryckeriet utan att ha korrekturlästs – det var fruktansvärt men ändå lite speciellt.

Sorten av böcker i min bokhylla varierar ordentligt. Jag sorterade idag bort alla mina Marian Keyes-böcker för det känns som att jag har vuxit ifrån dem. Men kvar är mina favoritböcker från Erlend Loe, George RR Martin, John Ajvide Lindqkivst, Emma Hamberg, J K Rowling, Carlos Ruis Zafón, Haruki Murakami med många fler. Varje bok är ett äventyr, en chans att komma undan vardagen. Jag har en hylla med böcker som jag inte har läst än, jag tänkte att jag skulle försöka ta mig igenom den innan jag köper fler (det brukar gå sådär). Genren jag har minst böcker inom är rena deckare/thrillers där någon blir mördad och poliser eller liknande kopplas in. Jag har gott om böcker där mysterier ska lösas men inte i Liza Marklund eller Lars Kepler-stil.

Just nu läser jag Björnstad av Fredrik Backman och Tusen och en natt (den är ganska tjock så det har tagit lååång tid – snart klar!). Jag återkommer med recension!

Säkerhet

Beredskap

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickade ut den här broschyren förra året och många frågade sig nog om ryssen stod på tröskeln eftersom vi fick den. Men har man, som jag, läst otaliga böcker om diverse utomjordinginvasioner eller andra kriser som gör att mänskligheten sakta svälter ihjäl, så var det bara en välkommen broschyr.

MSB har gjort många videos i syfte att instruera allmänheten i olika krissituationer (https://www.youtube.com/user/MSB) som jag tycker är riktigt bra och pedagogiska.

Häromdagen kom det upp i en Facebooktråd vad som är viktigt att ha hemma ifall strömmen skulle gå, särskilt om man bor på landet och befinner sig en bit ifrån andra människor. Det första som händer är förstås att det blir väldigt mörkt – så ficklampor, batterier, ljus och tändstickor ska finnas nära tillhands.

Sedan kommer det, om det är vinter, att bli kallt om man inte har en braskamin eller liknande att värma upp huset med. Då föreslår MSB att man endast ska använda ett rum, lägga filtar över ett bord och bädda till sig under bordet med täcken/filtar/sovsäckar. Man ska också hänga filtar framför fönstren för att begränsa värmeförlusten.

Om man vill kunna prata med någon även efter att mobilens batteri har dött så är en laddad powerbank bra att ha. Det finns radioapparater att köpa som man även kan använda för att ladda sin telefon med hjälp av en vev (här) och solceller.

Blir man utan ström en längre tid pga en samhällskris så kommer det bli lite mer besvärligt. Vatten och mat blir väldigt angeläget att ta hand om. Man bör därför ha stora dunkar med vatten som står svalt och mörkt, då håller de sig ca 6 månader. Ta för vana att tömma dem och använda vattnet för att t ex spola toaletten med när vattnet blivit för gammalt så ni inte behöver slösa bort det. Man kan även frysa in petflaskor med vatten, så håller sig kylan bättre i frysen dessutom när strömmen går. Det är även en bra idé att ha något slags vattenfilter, det finns t ex sugrör som renar vatten och även tillbringare, ifall ni blir tvungna att använda vatten från en bäck eller liknande. Slösa inte vatten med att spola – tillåter vädret det och ni tror att krisen varar länge, försök ordna toalett utomhus. Vatten behöver ni för att kunna laga mat, dricka och att borsta tänderna med och liknande.

Matlagning då? Har man ingen möjlighet till att använda t ex en vedspis för att värma mat, så är ett gasolkök en bra investering. Då behöver ni även ha t-sprit hemma. Det finns jättemycket mat som är bra att ha hemma – torrvaror och konserver. Köp sådant som ni ändå brukar använda så att ni roterar dem med jämna mellanrum. Gör gärna en meny för en vecka så har ni koll på att ni klarar er såpass länge om det skulle behövas.

Om ni blir utan ström en vecka och inte kan värma upp huset blir det nog ohållbart i längden, så fundera på vem ni kan bege er till om det skulle bli så. Finns det någon vän eller släkting som har vedspis? Kanske bör ni till och med investera i en egen om ni bor långt från släktingar och vänner?

Det finns mycket mer att skriva om detta, men jag får återkomma till det längre fram – lite matlistor, vad man kan äta i skogen m m.