Drömmen om livet på landet

Vart kommer känslorna ifrån?

Här hade jag tänkt ha en bild på en stuga med fina lampor i fönstren, men jag hittade ingen, så ni får föreställa er.

Ganska ofta, särskilt kvällstid, får jag sådant sug av att vara i en viss situation. T ex åkte jag igenom Främmestad häromdagen när gatubelysningen var tänd, det var mörkt och stilla, och trottoaren såg så inbjudande ut att jag genast tänkte ”där vill jag bo, så att jag kan gå där”. Jag blev lite ställd av den tanken, för sedan insåg jag att jag ju inte alls var sugen på att parkera bilen och gå där på riktigt på trottoaren. Det var bara någon föreställning min hjärna fått för sig.

Och så kan jag känna när jag åker förbi vissa hus med stämningsfull belysning, att det ser så väldigt inbjudande ut  – det måste vara FANTASTISKT där inne? Men jag har sett många hus inuti och de är oftast inget speciellt. Så åter igen, en fantasibild. Vad är det jag är ute efter? Vad är det min hjärna försöker säga mig?

Är det upplevelser man haft tidigare i sitt liv som påminner en om något trevligt? Har jag gått på en upplyst trottoar och haft det underbart vid något tillfälle? Har jag suttit inne i det där huset med de fina lamporna och myst? Eller är det bara en varm känsla från ens barndom som gör sig påmind?

För det är något visst med belysning. Jag är enormt missnöjd med belysning hemma, men det är för att det saknas uttag. I varje rum finns det ungefär två uttag, i hörnen. Alltså inget vid fönstren. Vi satte upp en vägglampa i ett hörn som nu belyser de fina övertapetserade/ övermålade/ lappade väggarna. Men en dag, då kommer det vara sådär mysigt som jag vill.

Men jag inser att min hjärna gärna hittar på att det är bättre på andra ställen. Även fast jag flyttat ut i lugnet och stillheten kan jag få för mig att ”det där huset hade varit mycket bättre”. Det kanske förvisso hänger ihop med att huset vi köpte är ett ruckel, men det kommer att bli jättebra. Man får ge det lite tid bara.

Dags att jobba nu!

Drömmen om livet på landet · Familjeliv · Företagande

På landet

Våren är otroligt hektisk – i ena sekunden undrar jag hur jag ska hinna med allting och i nästa känns det som att jag har tid över. Det är första året som jag är 99 % själv med att göra alla mina kunders bokslut och deklarationer, så jag vet inte förrän jag har tagit mig igenom det hur det egentligen gick.

Men nu verkar det som att vi blir ägare till en liten gård ändå – och det har varit en tumultartad resa. Från det att vi hittade ett hus, till det att vi sålde vårt eget utan att ha skrivit några papper på nya huset (vilket vi inte har än heller). Från att ha en trygg plats i tillvaron till att inte riktigt veta vad man ger sig in på.

För hur man än ser på det så är människan bekväm och tycker att det är jobbigt med förändringar. Även om man intalar sig att det är något bra som kommer att hända, så vet ju inte hjärnan hur det kommer att bli. Vi har bott ungefär sju år i vårt hus, och renoverat massor. Det är tråkigt att lämna det bakom sig, men samtidigt är det först nu jag känner att jag har vuxit som människa och vet att jag klarar av en hel del.

Nu ser jag fram emot att våga göra mer – vi ska till exempel byta brädfodringen på ladan och ta ner takpannorna. Läggningen av nytt tak får nog dock hantverkare göra så att det blir rätt, men jag kan tänka mig att byta tak på de mindre uthusen längre fram. Jag vill stängsla för hagar och bygga murar, kanske försöka mig på en gärdsgård? Hur vet jag att jag inte kan om jag inte provar?

Det här öppnar upp för fler verksamheter också – jag ansökte idag om att bilda ett holdingbolag eftersom jag redan har två AB, och nu vill bilda ett tredje. Jag tänker mig att jag ska göra i ordning ett loft i ladan till konferenser, jag skulle kunna kombinera det med mitt Escape Room-företag. Sedan hyra ut för sommarbete till hästar så att den ytan används, och även hyra ut gäststugan på tomten till turister. Utöver det tror jag att man kan köra paintball i den intilliggande skogen. Och så vill jag skaffa höns (för ägg och sällskap), får och getter (för att hålla markerna öppna) och kanske gäss (för att de är fina?). Katt har jag också längtat efter, och så får vi se när det blir hund – allt behöver ju inte komma på en gång. Först måste vi göra i ordning ladan, stängsla hagar och bygga vindskydd. Vi ska också bygga om lite inomhus eftersom vi saknar ett sovrum.

Jag tänkte starta upp ett nytt Insta-konto sen när vi väl flyttar och börjar bygga om.

Huset ligger på en egen grusväg intill skogsbrynet, med utsikt över åkrar och några grannar utspridda längs åkerkanterna. Det finns vildsvin och hjort i närheten men hoppas att lite elstängsel håller dem ute från hagarna åtminstone. Sedan får jag fundera på hur jag ska få till någon odling med en massa djur på gården. Kanske får ett uthus byggas om till växthus och sedan får jag hägna in ett trädgårdsland med högt staket.

Gäststugan har fin utsikt över markerna och har en kamin, men vi behöver bygga till toalett och dusch för att kunna hyra ut. Tänk sedan att kunna få servera sina gäster färska ägg till frukost! En finfin uteplats hör också till.

Jag är också glad för barnens skull, att kunna hitta på äventyr och bus i en skog, det var det bästa jag visste när jag var liten. Minsta tjejen älskar djur så jag tror det kommer bli toppen. Min far är en pessimistisk realist (ibland har han ju rätt förstås) och varnar för kalla vintrar med igensnöade vägar, men går inte bussen till skolan antar jag att barnen får stanna hemma och så får jag jobba hemifrån. Det kanske är lite värre för sambon som inte har ett sådant jobb, men det får väl lösa sig. Det kan ju inte vara så många dagar det blir aktuellt. Men bra ändå att vara förberedd med välfyllda skafferier.

Mycket tankar och idéer – nu får jag nog äta lite lunch och fortsätta jobba. 🙂

Drömmen om livet på landet

Ödegårdar

Jag följer Land på Facebook, och de hade häromdagen ett inlägg som handlade om en tjej som hade hittat ett ödehus på landet som hon började renovera. Hon hade väl kollat runt och sett tomma hus och sedan tagit reda på vem ägaren var, och till slut hittat någon som ville sälja.

(Artikeln finns här)

Det föranledde en liten diskussion om hur många tomma hus det står på landet, och tydligen är det en landsbygdsutvecklare i Falkenbergs kommun som åker runt och försöker hitta tomma hus och sedan kontakta ägaren för att stämma av läget för att på så sätt få fler tillgängliga hus på marknaden.

Tills helt nyligen (kanske fyra-fem år sedan om inte ännu kortare tid) så var det inte så höga priser på hus på landet i min lilla kommun, men sedan hände något och helt plötsligt steg priserna ordentligt – alla vill bo på landsbygden! Frågan är då om det är själviskt av dem som äger fastigheterna att låta dem stå och förfalla när de egentligen hade kunnat sälja dem? En vän till mig påpekade att man kanske inte vill sälja huset med risk för att få grannar som inte uppskattar att vara just granne med dem och deras kor. Jag känner även en person som köpte en tomt för att slippa grannar, och han har planer på att riva huset och bara använda marken. Det är så himla synd – jag gråter lite på insidan när jag hör om alla dessa hus som bara väntar på att någon ska komma och ta hand om dem!

Jag tittar till och med i Småland nu efter hus på landet men inser att jag inte kan flytta så långt bort, våra barn behöver få träffa sina släktingar oftare än ett par gånger om året. Men det är väl tålamod som gäller?

Drömmen om livet på landet

Drömmen om landet

Om man slänger en snabb kik i en del av min bokhylla hittar man ganska många böcker som håller temat ”Drömmen om landet”. Vi hyrde en gång ett hus ute på landet, men dels hyrde vi huset, dels var det ganska mycket mögel i det och dels låg det mitt på en slätt med massor av blåst och ingen skog att promenera i.

Så nu har vi bott i villa inne i samhället de senaste sex-sju åren, och vi har så nära till grannarna och en sådan liten trädgård att behovet av att få vara ifred tränger sig på. Vi var nära att flytta ett tag men det gick inte som vi hade tänkt.

Det som lockar mig med landet – förutom tystnaden – är möjligheten att kunna köpa en fastighet med lite land och någon ekonomibyggnad, och då ha lite höns, odla grönsaker – få fixa själv! Vi har tittat på många äldre hus, därav mina böcker om byggnadsvård (glasverandor, värme i gamla hus mm). Jag är ju utbildad mäklare så jag har läst byggfysik och det intresserar mig. Jag vill ha en trädgård med vindlande gångar och dignande bärbuskar och fruktträd, en jordkällare som håller höstens skörd av äpplen, potatis och morötter färskt genom vintern, en gunga i ett högt träd, en hammock…

Vad är då nackdelarna med att bo på landet? Det skulle ju vara om man har en lång grusväg som lätt snöar igen, och man själv inte har tillgång till traktor med snöröjningsredskap och man har ett jobb som man MÅSTE vara på ett visst klockslag. Strömmen kan gå så man får vara beredd med lite vatten och se till att det finns uppvärmning som inte är beroende av el. När jag bodde på landet sist blev jag visst lappsjuk (något jag hade förträngt), men det är nog ingen risk när jag nu har mina egna företag och träffar folk ganska ofta ändå. Man kan inte gå till affären när man glömt mjölken hur lätt som helst (vi har en promenad på ett par minuter just nu). Man kan inte gå och lämna barnen i skolan. Man kan inte ta ett glas vin på byn och sedan gå hem (men det händer så sällan ändå så det går säkert att lösa ändå).

Men att också få ha en utsikt som inte är in i någon annans kök, vardagsrum, veranda eller trädgård är lockande. Vi var intresserade av att hus som låg ute på slätten (men omgivet av träd) som hade Vänern som utsikt tvärs över en åker. Det var fint. Det var gott om mark till och flera fallfärdiga ekonomibyggnader. Huset var i stort behov av renovering och behövde få nytt avlopp och vatten. Någon köpte det för ett överpris. Det låg jättelångt ut på en grusväg så det kanske var lika bra det.

Men nu letar vi iallafall med ljus och lykta efter det lantliga drömboendet. Helst större än vi har nu eftersom vi egentligen saknar ett sovrum sedan lillan kom, och med minst 2 hektar mark. Det ska vara nära till skog, jag vill att åtminstone lillan ska få möjlighet att leka i skogen lika mycket som jag när jag växte upp. Det ska inte vara en evighetslång grusväg. Huset ska helst vara byggt i början av 1900-talet med karaktär – eller karaktär som kan tas fram i form av trägolv och vedspisar eller kaminer, högt i tak! Helst ska inte övervåningen luta som ett skepp i storm, och helst ska grunden och taket vara torra och fina men det går att lösa. Bara läget och storleken är rätt.

Tålamod, tålamod, tålamod. Särskilt på ett ställe som Grästorp, där många hus säljs utan mäklare. Men vi söker inom en större radie nu, så vi får väl se vad som händer i framtiden.