Familjeliv · Gården i Boden

Hurra hurra!

Igår fyllde Sam åtta år, och jag var på jobbet. Vi blev dock väckta runt 5:30 utav lilltjejen så kl 6:00 firades Sam före skolan med lite fika och en present. Efter jag lämnat på skolan och förskolan åkte jag hem och ställde i ordning matbordet med överraskningsfika och flera presenter som han hittade efter skolan. Och så jobbar jag idag också – nästa år ska jag försöka bli bättre på att stänga på Hidden så att jag kan vara hemma när barnen fyller år… I morgon avklaras kalas två för släkten iallafall, då ska jag hem och baka igen. Sedan är det barnkalas om ett par veckor. Nästa lördag firas en av mina systrar som blivit 30 – det ska bli kul! Och ett par veckor efter det firas en annan syster med babyshower – mycket kalas för tillfället 🙂

Jag läste i Underbara Claras blogg för ett tag sedan om hosta som var ”onaturligt djup” eller liknande och förstod inte hur hon menade. Men nu har jag också varit sjuk länge – först fick jag feber för någon vecka sedan, mådde lite bättre, och sedan fick jag sådan hemsk hosta. Så den senaste veckan har jag inte sovit mycket – antingen har jag vaknat av hostan, eller av lilltjejen som hostar eller katten som antingen trampar mig i ansiktet eller killar mig på armen. Jag hade hoppats på att lördagsmorgonen skulle startas senare än 5:30, men icke. Morgonstund eller?

Det har regnat konstant i minst en vecka. Våra diken är översvämmade vilket också har lett till översvämning av vägen. Där sopbilen ska svänga in är ett träsk. Våran lilla ”damm” som tidigare var en skrattretande vattenpöl är numera en imponerande damm. Vi försökte grusa upp lite tidigare idag men det är lönlöst, det tar sådan tid.

Annars så har vi faktiskt fått ett nytt golv (nåja, det är nästan helt klart) på övervåningen. Snickarna reglade upp så nu är det stadigt och bra, och så är ett nytt grangolv på. Nu ska det bara göras klart och en vägg byggas, sedan ska det spacklas, målas och tapetseras och sedan får vi äntligen ett sovrum och killarna slipper dela rum. Och det ser ut att bli före jul, hurra! Vi är sannerligen vana vid att bo i ombyggnationer men det ska bli skönt att slippa det på ett tag sedan. Nästa större grej här hemma blir att byta en del av fasaden som lutar utåt och där träet faller sönder. Det blir jättespännande att se hur det ser ut under eftersom vi vet att det varit andra fönster där tidigare, är hålen kvar? Och är det timmerstomme eller är det plankvägg?

Nu ska jag jobba en timme till, sedan handla och sedan åka hem. Väldigt ofta träffar jag på en räv som verkar vilja bli överkörd, för några dagar sen  stod han mitt i vägen och jag fick tvärbromsa och tuta flera gånger innan han flyttade på sig. Hoppas att det inte blir några större djur än så. En älg har jag sett men den var ganska långt bort den gången.

God kväll!

Familjeliv

Hur lyckas man med morgonen?

Jag har ju tidigare skrivit om våra hektiska dagar med småbarn. Igår var den sämsta morgonen hittills faktiskt. Jag gick upp ca 6:15 som vanligt, fick upp barnen och de fick i sig frukost. Gjorde nog egentligen inget annorlunda än vanligt, hann med att mata kaniner och så vidare. Men ändå, när klockan var 7:04, så blev det superstressigt. Vet inte om något barn tog längre tid på sig, gosade lite extra med katten kanske. Det var minusgrader ute så jag var tvungen att riva ut alla vinterkläder från garderoben för att hitta mössor och vantar (visade sig att nioåringen hade detta i sin jacka). Lilltjejen vägrar ha på sig saker som hon inte själv bestämt så de hamnade i väskan istället.

Katten springer ju ut så fort man öppnar dörren (men han vill inte vara ute länge) så honom var vi tvungna att få in. Kom på att jag måste kolla så att extranyckeln följt med i sonens väskbyte. Hittar den inte. Tittar överallt. Ringer sambon och skriker att nyckeln är borta, han förklarar att den är i lilla facket i ryggen. Hittar inget. Slänger in allt i bagaget, får strunta i att låsa dörren så att killarna kan komma in efter skolan. Hinner inte spänna fast lilltjejen, bussen kommer snart. Panikskrapar rutorna – superjobbig is. Får fram lite titthål iallafall. Trampar gasen i botten och håller utkik efter hjortar och rävar. De brukar inte springa över vägen på morgonen som tur är. Vår grusväg är 400 meter, hade den varit längre hade jag förstås fått spänna fast lillan oavsett hur sena vi var.

Kommer fram till stora vägen med två minuter till godo. Hinner skrapa klart rutorna och spänna fast tjejen innan bussen kommer. Skäms över att jag skrikit och svurit som en galning i bilen. Har inte riktigt tappat det så mycket som jag gjorde igår.

Jag vet inte varför jag får sån panik över att vara sen. Det värsta som hade kunnat hända var att killarna hade missat bussen och jag hade fått köra dem till skolan. Jag känner inte riktigt till vägen nu när den vanliga vägen är avstängd pga broreparation, så det kanske är det som stressar mig, att jag inte vet. Och att de därför blir sena till skolan. Det måste ju ha hänt någonting när jag var liten som gjorde att jag blev livrädd för att bli sen. Mår jättedåligt om jag inte är åtminstone ett par minuter tidig.

Vi förberedde lite igår kväll, vi dukade bordet, jag plockade fram mössor och vantar. Vi brukar packa gympaväskor och sådant även i vanliga fall. Det är inte mycket mer man kan förbereda kvällen innan. Morgonen flöt på ganska bra. Det var ingen is på rutorna så nu hade vi nog fyra minuter till godo väl uppe vid stora vägen. Men är det minsta lilla som krånglar så är det ju ganska dålig tidsmarginal förstås. Jag vet att barnen HATAR att gå upp 6:20 (förutom lilltjejen som oftast ändå vaknar omkring då…), och det är jag som har flyttat hela familjen till landet så jag kan bara inte väcka dem tidigare. Det är väl jag som får gå upp ännu tidigare, äta frukost innan de andra går upp.

När bron är reparerad sista december så kommer jag nog börja köra killarna på morgonen. Det är bara 5-10 minuter omväg för mig på väg till jobbet, så slipper jag den värsta stressen. Dieseln kostade 16,18 kr/liter igår. Det är inte gratis att bo på landet direkt.

Familjeliv · Gården i Boden

Helgens bestyr

Det var tänkt att vi skulle få en del gjort under lördagen, men jag var tvungen att åka och jobba mitt på dagen (fick en sista minuten-bokning) så jag försvann under tre timmar, men tycker ändå att vi kunde bocka av en hel del!

Vi började dagen med att fylla igen hålor på vägen, sedan skulle vi dra igenom en elkabel i en 30-meter lång slang som avloppsgrävarna hade lagt ner (vi hade tänkt dra igenom sladden innan de grävde ner den men ibland går saker fort). Jag tog loss locket i båda ändarna av slangen och skulle knyta fast sladden i ena änden, och när sambon då skulle dra i andra änden så hade snöret försvunnit ner i slangen. Det var ganska mycket svordomar från min sida… Tänkte att vi var tvungna att gräva upp hela slangen för att få tag på det där snöret. Min sambo ger ju inte upp lika lätt som mig, så han tyckte att vi skulle hitta något med en krok på och dra upp snöret. Jag förstod inte hur det skulle gå till, för snöret är ju så klent och inte lätt att få tag i. Han gick ut i lagården och hittade barnens krabbmetspö (som vi gjort med pinnar och klädnypa) – och minsann fick han tag på snöret! Hurra! Sedan skulle vi dra igenom sladden men den fastnade gång på gång och då ville jag ge upp igen. Vi bestämde oss dock för att dra ut hela sladden och testa igen, kanske hade jag knutit den för långt ner. Så vi tejpade upp snöret längre upp på sladden och testade igen – och nu funkade det! Det visade sig att slangen var längre än sladden var, så vi var tvungna att kapa slangen en bit för att kunna putta på men det blev bra i slutet.

Sedan skulle sambon rensa hängrännorna, något som inte verkar ha blivit gjort på flera år (norrsidan var inget kul). Till vår hjälp har vi en jättetung och jättelång stege som skulle manövreras upp på verandan för att ta framsidan. Det var riktigt besvärligt, och inte fanns det mycket skit i de hängrännorna heller. Men det blev ju gjort.

Sedan tänkte vi rätta till lite takpannor på lagården, men det var ju inte så lätt eftersom alla reservpannor vi hittat var tvåkupiga och därmed inte passade på det enkupiga lertegel-taket… Så det är fortfarande hål i taket. Det har ju ruttnat igenom på flera ställen och det känns jobbigt. Sedan tror jag man hade behövt en ställning istället för stege för att lösa det. Så kanske man kan hitta åtta pannor nånstans. Taket är ju fortfarande snett så det regnar in på kanterna på vissa pannor…

71089218_411730752679486_5520975717916999680_nSnyggt och prydligt runt ena fallfärdiga skjulet!

Sambon röjde runt ena skjulet med röjsågen och upp mot skogen och det blev väldigt bra. Rensade bort lite ruttet virke som fanns runt omkring. Sedan drog han loss ett dött äppleträd från dungen ovanför, något som orsakade lite sura miner från oss andra. Nu har han förbud att dra bort fler döda träd. De får stå tills vi har planterat nya!

70830696_2431149850314926_8658023541767143424_n.jpg

När sambon skulle rensa hängrännor gick han igenom däcket på baksidan, visar sig att en gammal ägare gjort detta däck av gamla lastpallar. Skönt att inte barnen trampade igenom iallafall.

70430784_382661839079742_4352545374167105536_nHär tänker jag sätta upp fina lyktor i framtiden och möblera lite till barnen, har finfin utsikt över både våran hage och grannens marker.

På söndagen höll vi ett betydligt lugnare tempo. Vi fick besök av ett par vänner, städade lite inomhus och avslutade kvällen med en promenad på Gröna Vägen.

70854720_508868526623905_4321298327447535616_n

Familjeliv

Vardagslivet

Nu när vi flyttat ut på landet bor vi precis intill skogen, och där finns det massor utav berg. Berg var det bästa jag visste när jag var liten, jag bodde intill en skog i fem år och klättrade på vartenda berg jag kunde hitta. Nu när jag är vuxen så blir jag liksom upprymd av berg – jag vet inte varför.

Vi har bott ungefär en månad i vårt nya hus så vi föräldrar har inte hunnit utforska skogen särskilt mycket, men det var fint väder häromdagen efter jobbet så allihopa tog en liten tur. Det var härligt och jag längtar efter mer sådan tid.

Men det känns som att vardagen är stressigare nu, det är nog bara små saker som gör det. Som att vi måste gå upp 15 minuter tidigare, vi måste komma utanför dörren 30 minuter tidigare än innan (vi har således lyckats bli mer effektiva på morgonen!). Så när klockan ringer 6:15 så har förhoppningsvis inte 2-åringen redan vaknat (idag vaknade hon 5:30) och vi har förhoppningsvis fått vara ifred från katten nästan hela natten. Bara att gå upp, väcka barn, fixa frukost, packa väskor och gympakläder, göra i ordning mellanmål som de ska ha med sig, borsta tänder, mata katten och gå ut till kaninerna, fixa i ordning sig själv och har man riktigt flyt kanske man hinner tömma diskmaskinen och sätta igång den igen. Lämna killarna vid bussen, skjutsa tjejen till förskolan, åka till jobbet.

Sedan följer en mer eller mindre stressig arbetsdag, åka hem, hämta tjejen på förskolan, då kan nog klockan vara en bit efter 16 när man kommer hem (en bra dag). Kolla ifall killarna har lämnat blöta handdukar i hallen efter gympan, hänga upp dem, kanske fixa mellanmål ifall någon är hungrig, mata katten, städa kattlådan, hänga upp alla ytterkläder som är slängda på golvet, kanske gå ut med soporna sedan morgonen, fixa med disken igen, kolla om någon har läxor som behöver göras på en gång, kolla posten. Sedan blir klockan fem och det är dags att börja tänka på om man ska laga något till kvällsmat eller om det bara blir flingor idag. Gå ut till kaninerna och ge dem kvällsmat, säga god natt. Har man en bra dag hinner man gå ett varv med trimmern i trädgården. När klockan är 18:30 är det dags att ta på pyjamas och ge ersättning till lilltjejen (någon dag snart ska vi sluta med den där ersättningen….), stoppa henne i säng. Sedan fixa mellanmål till killarna innan de går och lägger sig, stänga av surfplattor kl 20 och läsa läsläxor och läsa bok, gå upp och natta, sedan springer väl någon av dem ner till åtminstone kl 21 och så är man helt död 21:30 och går och lägger sig.

Inte konstigt att man känner sig lite stressad kanske. Man hinner liksom med det man ska. En anledning till detta är förstås att jag har fått längre restid hem – men jag har kompenserat detta genom att sluta tidigare, så jag är hemma ungefär samma dags som tidigare.

Jag har förresten snart gått ner 8 kilo sedan jag började gå på diet i juli nån gång. Jag har inte tränat alls. Det känns som att ovanstående berättar ganska tydligt att jag inte hinner med det. På helgen jobbar jag ganska ofta lördagar på mitt andra företag, och på söndagar är det dags att fixa med allt man inte hunnit på veckan. Vi har t ex fortfarande inte fått upp några gardiner, barnen har inga rullgardiner, vi har usel belysning. Vi får förhoppningsvis lite grus idag som vi kan fylla i hålorna på vägen.

Jag tycker förstås om att ha mycket att göra, men ibland kanske man kan få sitta ner lite bara?

Drömmen om livet på landet · Familjeliv · Företagande

På landet

Våren är otroligt hektisk – i ena sekunden undrar jag hur jag ska hinna med allting och i nästa känns det som att jag har tid över. Det är första året som jag är 99 % själv med att göra alla mina kunders bokslut och deklarationer, så jag vet inte förrän jag har tagit mig igenom det hur det egentligen gick.

Men nu verkar det som att vi blir ägare till en liten gård ändå – och det har varit en tumultartad resa. Från det att vi hittade ett hus, till det att vi sålde vårt eget utan att ha skrivit några papper på nya huset (vilket vi inte har än heller). Från att ha en trygg plats i tillvaron till att inte riktigt veta vad man ger sig in på.

För hur man än ser på det så är människan bekväm och tycker att det är jobbigt med förändringar. Även om man intalar sig att det är något bra som kommer att hända, så vet ju inte hjärnan hur det kommer att bli. Vi har bott ungefär sju år i vårt hus, och renoverat massor. Det är tråkigt att lämna det bakom sig, men samtidigt är det först nu jag känner att jag har vuxit som människa och vet att jag klarar av en hel del.

Nu ser jag fram emot att våga göra mer – vi ska till exempel byta brädfodringen på ladan och ta ner takpannorna. Läggningen av nytt tak får nog dock hantverkare göra så att det blir rätt, men jag kan tänka mig att byta tak på de mindre uthusen längre fram. Jag vill stängsla för hagar och bygga murar, kanske försöka mig på en gärdsgård? Hur vet jag att jag inte kan om jag inte provar?

Det här öppnar upp för fler verksamheter också – jag ansökte idag om att bilda ett holdingbolag eftersom jag redan har två AB, och nu vill bilda ett tredje. Jag tänker mig att jag ska göra i ordning ett loft i ladan till konferenser, jag skulle kunna kombinera det med mitt Escape Room-företag. Sedan hyra ut för sommarbete till hästar så att den ytan används, och även hyra ut gäststugan på tomten till turister. Utöver det tror jag att man kan köra paintball i den intilliggande skogen. Och så vill jag skaffa höns (för ägg och sällskap), får och getter (för att hålla markerna öppna) och kanske gäss (för att de är fina?). Katt har jag också längtat efter, och så får vi se när det blir hund – allt behöver ju inte komma på en gång. Först måste vi göra i ordning ladan, stängsla hagar och bygga vindskydd. Vi ska också bygga om lite inomhus eftersom vi saknar ett sovrum.

Jag tänkte starta upp ett nytt Insta-konto sen när vi väl flyttar och börjar bygga om.

Huset ligger på en egen grusväg intill skogsbrynet, med utsikt över åkrar och några grannar utspridda längs åkerkanterna. Det finns vildsvin och hjort i närheten men hoppas att lite elstängsel håller dem ute från hagarna åtminstone. Sedan får jag fundera på hur jag ska få till någon odling med en massa djur på gården. Kanske får ett uthus byggas om till växthus och sedan får jag hägna in ett trädgårdsland med högt staket.

Gäststugan har fin utsikt över markerna och har en kamin, men vi behöver bygga till toalett och dusch för att kunna hyra ut. Tänk sedan att kunna få servera sina gäster färska ägg till frukost! En finfin uteplats hör också till.

Jag är också glad för barnens skull, att kunna hitta på äventyr och bus i en skog, det var det bästa jag visste när jag var liten. Minsta tjejen älskar djur så jag tror det kommer bli toppen. Min far är en pessimistisk realist (ibland har han ju rätt förstås) och varnar för kalla vintrar med igensnöade vägar, men går inte bussen till skolan antar jag att barnen får stanna hemma och så får jag jobba hemifrån. Det kanske är lite värre för sambon som inte har ett sådant jobb, men det får väl lösa sig. Det kan ju inte vara så många dagar det blir aktuellt. Men bra ändå att vara förberedd med välfyllda skafferier.

Mycket tankar och idéer – nu får jag nog äta lite lunch och fortsätta jobba. 🙂

Familjeliv

9-åringen

När jag gick igenom böckerna häromdagen så hittade jag den här i bokhyllan. Jag har, trots att jag har tre barn, inte läst särskilt mycket i den. Jag tittade lite snabbt i innehållsförteckningen och såg att 9-år fanns som en period – så nu ska jag läsa den ikväll.

Vår nioåring har haft det ganska tufft. Det började efter sommarlovet egentligen, då han plötsligt började komma ner varje kväll efter läggdags och gråta över minsta lilla – det kunde vara söta ugglor på täcket, läskiga bokomslag på biblioteket, oro över att få cancer och hjärtsjukdomar – nästan vad som helst. Han grät ofta på mornarna också. Det var så illa att vi  till slut kontaktade skolhälsovården, sedan BUP, sedan vårdcentralen och till sist blev vi tillsagda att kontakta en annan vårdcentral med kortare väntetider som också specialiserade på ungas psykiska hälsa. Det var flera månade sedan jag lämnade ett meddelande till dem.

Men han har blivit bättre, tror jag. Man blir ju rädd också för att han håller saker inom sig, för att inte bekymra oss. Men när vi sa att vi hade sökt hjälp blev han lugnare, och nu har han inte frågat på länge. Han fick också reda på rätt nyligen hur man gör barn och efter det har han tagit ytterligare ett steg mot vuxenvärlden. Hans syn på både oss som föräldrar och vuxna i övrigt ändrades drastiskt, han var helt förstörd.

Han har alltid tänkt mycket, pratat om jorden, universum och döden – precis som sjuåringen. Jag är lite orolig att sjuåringen kommer behöva gå igenom samma pärs, jag hoppas inte. Men nu ska jag iallafall läsa om fasen som tydligen är lite bortglömd men där många mår dåligt och hoppas att jag blir lite klokare.