Okategoriserade

Soul Sister/ nej tack

”Hey Soul Sister/…/ The way you move ain’t fair you know”

Det här är ur en låt från Train, jag har lite svårt för honom. Låtarna är oftast trallvänliga men i texten döljer sig något gubbsjukt liksom. Jag hade egentligen inte jättemycket att skriva om just detta, men bara den här lilla textraden antyder att ALLT kvinnor gör är för att attrahera män? Får man för fan inte gå precis som man vill utan att en kille tror att allt man vill göra är att ligga med dem? Ibland blir jag så trött. Nej jag ska genast sluta upp med att röra mig på det sättet och gå som en gorilla istället, är det bättre då?

Okategoriserade

Bensinupproret

Jag är en av de (per idag) 662 217 medlemmarna som återfinns i gruppen ”Bensinupproret 2.0”. Bakgrunden är att priserna har gått upp väldigt mycket på drivmedel, och över halva priset på dessa drivmedel är skatter (antingen moms eller miljöskatter).

Det är väldigt många människor i den här gruppen och åsikterna kan gå isär kring många saker, men alla vill ändå att skatterna ska sänkas så att vanligt folk har råd att ta bilen.

Då har man ju hört många – tyvärr framförallt storstadsbor – förlöjliga gruppen och dess intressen. Att de tror att det bara är bekväma medelålders män som sitter och gnäller i den här gruppen. Men det är sådan otrolig variation bland medlemmarna! Många olika historier framförs, alla får komma till tals. Sedan hörde jag att t ex Hanna på Morgonpasset i P3 tyckte att vi var dumma som ens ville ta bilen alls, TÄNK PÅ MILJÖN!? Och hon erkänner att hon åker taxi flera gånger till jobbet, fastän hon till och med har kollektivtrafik utanför dörren? Ja, det är ju himla lätt att sitta och döma andra sådär på avstånd när man själv har alla möjligheter att ta sig både hit och dit. Hon har inte barn så hon behöver ju inte få ihop det där vardagspusslet heller.

Jag gick inte med i gruppen för att jag inte har råd med drivmedel (för tillfället iallafall…) utan snarare för att det inte finns någon nytta i att höja skatterna. Är tanken att folk ska sluta ta bilen, för att miljön ska tjäna på det? Problemet är att de flesta MÅSTE ta bilen för att det är så samhället är uppbyggt. Det går inte en buss på landsbygden som passar min arbetstid, det går inte en buss till mataffären, det går inte en buss till barnens aktiviteter eller till förskolan… Dessa människor – jag – MÅSTE alltså ta bilen oavsett hur dyrt det är. Alla vill inte bo i Stockholm/Göteborg mfl storstäder, utan man vill kunna bo på ”landsbygden” och fortfarande ha ett fungerande liv. Man åker inte i onödan om man bor på landsbygden, för det har man inte råd med. Man planerar sina resor så gott det går.

Så vill man rädda klimatet måste det finnas andra sätt att göra det på. Presentera ett fullvärdigt alternativ för bensin/dieselbilen – som INTE är beroende av el som produceras i kolkraftverk i Tyskland, batterier som utvinns under usel arbetsmiljö, batterier som man sedan inte ens vet vad man ska göra med. Det råder redan idag brist på el i Sverige, ska man då starta upp fler kärnkraftverk för att driva batterierna så får vi ännu mer avfall som ska slutförvaras för att framtida generationer inte ska få cancer? Man kan väl inte börja i fel ände? Och så skryter kommunen med att de köper in fler elbilar, utan att göra en djuplodande analys av konsekvenserna. För att el, det är ju ett mirakel!?

Någon skrev att bilarna redan bär sina miljökostnader, i form av fordonsskatt och höga drivmedelsskatter. Hade man beskattat en Thailandresa på samma sätt hade skatten varit på ca 7000 kr. DET hade väl varit ett effektivt styrmedel? Då blir det inte Thailand vart och vartannat år. Visst, det är väl synd om turisterna i Thailand, men ännu mer synd är det väl om dem om det blir sådana klimatförändringar att man inte kan åka dit alls.

Den stora miljöboven, förutom flyget, är ju vår konsumtion. Det visas gång på gång hur mycket vi konsumerar i Sverige, där utsläppen hamnar någon annanstans. Då undrar jag vem som konsumerar mest ”onödiga prylar”, är det en barnfamilj på landsbygden eller ett par i storstaden….?

Okategoriserade

Sötsug

Jag är otroligt svag för choklad, eller bakverk innehållandes choklad. I stressiga perioder så äter jag choklad varje dag. Och ibland så får jag nog och håller upp med alla sötsaker. Det första som händer är att jag får enorm abstinens.

När jag blir trött under dagen brukar jag äta en bit choklad för att bli piggare (och dricka lite te). Så när den tiden kommer under dagen och jag inte äter något sött så sätter abstinensen in – jag blir irriterad och jag får typ tics som att behöva klappa i händerna. Hemma är jag fruktansvärd de första dagarna, blir sur och grinig över minsta lilla.

Sen efter ungefär en vecka brukar det gå ganska bra. Jag har lyckats hålla mig ifrån sötsaker en dryg månad som längst. Och det är inte så att jag blir sugen efter en månad, utan det är någon konstig inre röst som menar på att livet är för kort för att man inte ska få njuta lite. Och det ÄR det verkligen.

Men problemet är ju att det uppenbarligen är ett beroende, med tanke på hur jag brukar må när jag slutar. Och jag kan inte bara äta vid enstaka tillfällen, jag är som en alkis som ramlar dit direkt. Men varför sluta alls? Grejen är att jag försöker få barnen att förstå att olika kroppstyper är OK, men när kläderna inte längre passar så blir det liksom nog. Att jag aldrig kommer väga lite mycket/lite som när jag var tonåring har jag nog accepterat (eventuellt). Och inte ens då var jag ju nöjd – då tyckte jag också att vägde typ tio kilo för mycket – och nu är det tio kilo till?

Jag har ganska breda höfter, så även fast jag var normalviktig när jag var yngre så kändes det inte så eftersom jag alltid var tvungen att köpa större byxor än alla andra. Det går inte att banta ner ett stort bäcken, det har jag fattat nu.

Så vad gör man då? Slutar helt och hållet och tar bort något som jag tycker förgyller livet, och tackar nej på varenda kalas/fikaträff i all evig framtid? Eller hålla på så här, att äta tills jag får nog och upphör ett tag? Eller inte sluta alls?

Jag tror inte att det hade varit något större bekymmer om jag bara hade haft tid att röra mig mer. Den senaste månaden har jag gått upp två kilo – det var ju som sagt den stressigaste tiden på året. Så svaret kanske är ganska enkelt. Försöka att inte få panik under den här perioden (april-maj) trots att vågen pekar uppåt (eftersom jag blir ÄNNU mer stressad av att tvinga mig iväg på promenader och dylikt på lunchen), och sedan ta igen det under resten av året?

Inte helt lätt alltså. Choklad är gott. Kakor är gott. Mmm.

Okategoriserade

Grästorp

Idag var det strålande solsken i min lilla kommun, så jag funderade allvarligt över att ta min kamera och ta en promenad för att fotografera smultronställena – men det var så himla kallt att jag sköt upp det till en annan dag och nöjde mig med att ta ett kort utanför kontoret.

Jag har bott i Grästorp nästan hela mitt liv, bortsett från ett par år i Göteborg när jag läste på Göteborgs Universitet. Vi flyttade väldigt mycket när jag var liten (inom kommunen), totalt i mitt liv har jag flyttat 13 eller 14 gånger. Jag har bott på samma plats nu i lite över sex år, det är det längsta jag har bott någonstans någonsin. Men jag längtar ändå ut på landet nu. Det är superjobbigt att flytta – både att bo in sig någonstans och att packa.

Hursomhelst – den här platsen har ca 5-6000 invånare, hälften bor inne på orten och hälften bor ute på landsbygden. Ibland älskar jag den här platsen, ibland är jag så trött på den att jag bara vill bort.

Det finns ett brinnande föreningsliv här, där ishockey och fotboll är störst, men det finns gott om andra idrotter också. Är man med i någon idrott blir man en genast en del av Grästorp. Det finns ett engagerat näringsliv och en bra näringslivspolitik, som rankas bland de högsta i landet. Kommunen har en Facebooksida där man får läsa om smått och stort, hur bra som helst.

Men… Går man runt i byn så blir man inte lyrisk för att det är så vackert. Det är så många hus som är så rent ut sagt fula att man önskar att de bara kunde rivas och byggas upp i åtminstone EN enhetlig ful stil, och inte tio olika. Det finns många andra städer i länet (t ex Falköping, Mariestad och Lidköping) där man kan gå omkring och bara njuta av omgivningarna. Grästorps stadskärna är inte riktigt sån. Vi har förstås nära till skog och natur som tur är, vi har en å som flyter igenom kommunen och en golfbana, det är superfina promenadstråk både hit och dit.

Kvarteret jag bodde i när jag gick i lågstadiet var ganska nytt och låg i utkanten av Grästorp, vår baksida var ett vidsträckt fält som gränsade mot skogen, och långt borta en landsväg. Men sedan drog kommunen om vägen, så vi fick en stor, ful vall på baksidan och vägen på andra sidan av den. Som tur var fanns skogen kvar i änden av kvarteret, så jag spenderade mycket tid där då.

Men jaha, vad vill jag ha sagt med det här då? Att jo, jag trivs bra, jag känner till gatorna, jag känner mig (oftast) trygg (hade vart fint med starkare gatubelysning dock), det som behövs finns och det är nära till större städer. Även om byn är relativt ful så finns det otroligt mycket vilja och fin natur, och många verkar vilja flytta hit (nybyggnationen har ökat rejält de senate åren), och varför inte?

Fulheten kanske vi kan ta hand om senare?

Okategoriserade

En ny blogg

Även om våren är en bit bort så brister här en ny blogg fram. Lite kort om mig – jag är i trettioårsåldern, bor på en liten ort som heter Grästorp och där har jag bott nästan hela mitt liv – inte särskilt länge i ett enda hus men lite här och där. Jag har en sambo sedan jättelänge tillbaka och tre barn som alla är under tio år än så länge. Jag har jobbat som ekonom de senaste sju åren, haft både heltidsanställning och två egna företag under tiden – ett företag startade jag när jag var föräldraledig 2017.
 
Jag är utbildad fastighetsmäklare egentligen men har läst molekylärbiologi och miljökunskap – mina intressen är många!
 
Den här bloggen hade jag tänkt skulle handla om allt det som intresserar mig – naturkunskap, miljö, politik i viss mån, bakning, litteratur, familjeliv, mina företag, odling, drömmar om livet på landet och beredskapsfrågor. Alltså – gott och blandat. Hoppas något av det även intresserar er. Väl mött i det nya året!